kel skulle man kunna förmås att tro, att hela det mindre lyckliga tillstånd, hvari de näs rande klasserna i samhället och förnämligast landibrukaren befinna sig; icke härrör från något annat än den omständigheten att Herrar Bancofullmäktige i slutet af nästlidet år afslogo Herr Wigerts silfveranbud. Det är synbart, att båda notabiliteterna här antagit en falsk postion för sin argumenterinog, hvarifrån vi skola försöka atåtere föra dem till. den naturliga och enda synpunkten, hvarifrån ämnet för närvarande bör och kan betraktas. Om det vore fråga om, att utan afseende. å vidtagna beslut eller de förhållanden, hvarunder de tillkommit, bestämma sättet för reglerande af ett lands penningeväsende, så skulle vi vara bland de förste af den: tanken, att någon absolut säkerhet för ett orubbklgtmyntvärde icke kan finnas, sålänge penningeverket styres af Ständer, hvilka icke kunna tillförbindas att med deras enskilda egendom inlösa de förbindelser de kunnat utgifva utöfver den fond hvarpå förbindelserna grunda sig. Men nu hafva dessa Ständer redan gemensamt med Konungen fattat ett beslut, som antagit formen af lag; och så vida ingen lärer kunna eller vilja neka, att ändamålet för detta beslut är godt, emedan det har för afsigt att gifva hvar och en sin rätt, så långt det allmänna mäktar åstad komma, så tillhör det också hvarje god medborgare att åtminstone icke motverka beslutets sättande i utöfning, så snart sådant kan ske i laglig ordning samt under iakttagande af dertill lemnade utvägar och föreskrifter, Om mån på detta eätt en gång bunnit målet, men likväl af det förflutoas erfarenhet eler uti sjelfva den lagstiftande maktens sammansättning bar någon giltig anledning, att mindre förtrösta på ett säkert bestånd för framtiden af det som blifvit gjordt för den enskildes säkerhet; då synes det oss å andra Tummet böra komma i fråga — och kanbända blifva en pligt — att arbeta för sådana reformer i sjelfva Bankinrättningen, som kunna varaktigare försäkra detta bestånd. Den som icke går in på dessa enkla satser, måste antingen umgås med den dårsktiga inbillningen, att med upphäfvande af den nyligen beslutade lagen, på er gång kunna hvälfva hela den nuvarande bank-or. ganisationen öfverända, för attett, tu, tre, bilda en ny skapelse, eller och af ett betalt tjen stenit för enskilda interessen söka blanda bort. korten och vilseföra opiniorea från den verkliga ställning, bvari frågan befinner sig, eller ändtligen, lindrigast tänkt, sjelf vara behäfe tad med en obegriplig okunnighet och förstockniog öfver dessa ärenders beskaffenhet. Af dessa allmänna reflectioner torde Lisaren finna, att vi, då frågan numera endast äv om lämpligaste sättet att verkställa Ständer nas beslut, för att hinna det sökta målets utvexlingen, äfven anse otjenligt eller åtminstone utom ämnet att vndersöka, buruvida Rikets Ständer misstogo sig, antingen ut