kel skulle man kunna förmås att tro, att he-
la det mindre lyckliga tillstånd, hvari de näs
rande klasserna i samhället och förnämli-
gast landibrukaren befinna sig; icke härrör
från något annat än den omständigheten att
Herrar Bancofullmäktige i slutet af nästli-
det år afslogo Herr Wigerts silfveranbud.
Det är synbart, att båda notabiliteterna
här antagit en falsk postion för sin argu-
menterinog, hvarifrån vi skola försöka atåtere
föra dem till. den naturliga och enda syn-
punkten, hvarifrån ämnet för närvarande bör
och kan betraktas.
Om det vore fråga om, att utan afseende.
å vidtagna beslut eller de förhållanden, hvar-
under de tillkommit, bestämma sättet för regle-
rande af ett lands penningeväsende, så skulle
vi vara bland de förste af den: tanken, att
någon absolut säkerhet för ett orubbklgt-
myntvärde icke kan finnas, sålänge penninge-
verket styres af Ständer, hvilka icke kunna
tillförbindas att med deras enskilda egendom
inlösa de förbindelser de kunnat utgifva utöf-
ver den fond hvarpå förbindelserna grunda
sig. Men nu hafva dessa Ständer redan ge-
mensamt med Konungen fattat ett beslut,
som antagit formen af lag; och så vida
ingen lärer kunna eller vilja neka, att
ändamålet för detta beslut är godt, emedan
det har för afsigt att gifva hvar och en sin
rätt, så långt det allmänna mäktar åstad
komma, så tillhör det också hvarje god med-
borgare att åtminstone icke motverka beslu-
tets sättande i utöfning, så snart sådant kan
ske i laglig ordning samt under iakttagande
af dertill lemnade utvägar och föreskrifter,
Om mån på detta eätt en gång bunnit må-
let, men likväl af det förflutoas erfarenhet
eler uti sjelfva den lagstiftande maktens
sammansättning bar någon giltig anledning,
att mindre förtrösta på ett säkert bestånd
för framtiden af det som blifvit gjordt för
den enskildes säkerhet; då synes det oss å
andra Tummet böra komma i fråga — och
kanbända blifva en pligt — att arbeta för
sådana reformer i sjelfva Bankinrättningen,
som kunna varaktigare försäkra detta be-
stånd. Den som icke går in på dessa enkla
satser, måste antingen umgås med den dår-
sktiga inbillningen, att med upphäfvande af
den nyligen beslutade lagen, på er gång
kunna hvälfva hela den nuvarande bank-or.
ganisationen öfverända, för attett, tu, tre, bilda
en ny skapelse, eller och af ett betalt tjen
stenit för enskilda interessen söka blanda bort.
korten och vilseföra opiniorea från den verk-
liga ställning, bvari frågan befinner sig, eller
ändtligen, lindrigast tänkt, sjelf vara behäfe
tad med en obegriplig okunnighet och för-
stockniog öfver dessa ärenders beskaffenhet.
Af dessa allmänna reflectioner torde Lisaren
finna, att vi, då frågan numera endast äv
om lämpligaste sättet att verkställa Ständer
nas beslut, för att hinna det sökta målets
utvexlingen, äfven anse otjenligt eller åtmin-
stone utom ämnet att vndersöka, buruvida
Rikets Ständer misstogo sig, antingen ut