SU, BUUE PI J UD MIELE StlAbC: oo AT SSE HOT som nicka 2? — Och af stjernor som dansa omkring Carlvagren? Att solen dansar bittida om midsommarsdagen är en gammal crkänd sanning; det är således icke underligt, att de små stjernorna börja apa efter och lära sig pas de rigaudon. Qvwvalis Rex, talis rex! Och hjeltestammen med krusad lock! Hade Correspondenten skrifvit krusig lock, så hade skildringen varit allttör hvardaglig och naturlig, men en krusad lock, som antyder en al perukmakarn upplagd tupd — — se der en lika onaturligt skön bild i ett poem! Hvilka sublima känslor väcker icke föreställningen om hårtång och papiljotter! Likaså origiael är Hofpoetev i LinköpingsBladet. N:o 8 af samma blad innechåller under rubriken: De TIre, följande vackra strof: Uti vår fosterbygd ur trenne kaållor flyta De strömmar tre, på hvilkas stolta yta Det gamla Götha Lejon går, (!) Ur trenne Peru vi vår välfärd bryta, Ur jord, ur vatten och ur — Malmens gryta (!) Och ingen om vår frihet rår. Gutår! — — — —hade poeten, för effektens skult, bordt tillägga, ty visserligen hade han glaset i handen, då denna vers skrefs. Det är icke möjligt att inbillnivgs-kraften kan, rå nykter mage, taga en så hög flygt. Högst Majestätiskt ser ju ett Lejon ut, då det går på torra landet , och hvilken sublim effekt måste det icke då göra, när det går på strömmarnes yta! Att gå på vattnet är ett underverk, som man icke får se hvarje dag; och poeten kunde derföre aldrig bättre beskrifva det gamla Götha Lejons öfvervaturliga egenskaper, än då han skildrade detta fyrbenta djur, gående likasom Petrus, på vågorna. Dock icke nog-med denna ovanliga sinnrikhet — — ännu mera öfverraskar oss den, kort derefter förekommande poetiska bilden af Malmens gryta. Hvar och cn som spisat på Malmens ryktbara värdshus i hufvudstaden, känner värdet af denna. gryta, från hvilken .så mycket godt hull härleder sin tillvarelse. Denna bild är onekligen den skönaste af alla. Men ett likaså behagligt intryck väckes dock af Poetens försäkran att vårt fattiga Sverige har icke mindre än trenne Peru. Med rikedomen af ett enda skulle man bittills funnit sig belåten; men hvad förslog detta för Linköpings -skalden? i Slutligen försäkrar Poeten oss, att, Då kronans guld omkring vårt land får glimma Skall Lejonet på sina floder simma (!) Med mera stolt och säker gång.(!) Denna bild är nästan lika så onaturligt skön, a Zn TT of ooo 2 Aa