nare 1 alla de trexlragavarande provinser nodgats köpa potates, för att drifva bränvinsbränning till nyåret, och Öland har ofelbart redan tillslappt Större delen af sitt kornförråd till malt, som i år till större proportion än vanligt kunnat med fördel anvandas till potäterna, i anseende till bränvinspriset, Mången har ännn ej aftröskat sin gröda, och kan derföre ej beräkna sitt öfverskott eller brist af säd. Allmogen har dessntom vant sig vid den olyckliga bekymmerslösheten att ej i tid öfvertänka, mindre fylla sina bebofver. Häraf omöjligheten att vid Socknestämmor hestämma en sockens öfverskott eller behof af spannemål, och för Landshöfdinge-Embetena alt derom lemna tillförlitliga uppgifter. Regeringen kan således endast döma efter sanbpolikbeten, som grundar sig på föregående årens erfarenhet och det löpande årets priser. Men i hvilken otid måste icke sista skörden tillgripas; och månne den var mera gynpnande än förra årets? I de södra provinserna var den det visst icke. Och huru högt hålla sig icke spannemålspriserna nu mot vänligheten de föregående åren? En inskränkning i den vanliga Bränvinsbränningen tyckes derföre vara af hebofvet påkallad. Men då man konsidervrerar buru flitigt de 3:ne höstmånaderna användas, och beräknar ett vanligt brännår till 3 månader, finner man lätt att inskränkningen skulle mera ega rum till namnet än till verkligheten, om bränvinsbränningen blefve tillåten ett par månader på våren. Men antagom också den svåraste följden af ett fortfarande bränvinsförbud, nemil. sädens fallande och bränvinets stigande i pris. Hvem skulle väl ega någon rättighet att klaga häröfver? Endast de köpmän, som införskrifvit 70,600 t:r säd eller, den Landtman, som har säd att aflåta. Men om en köpman missräknar sig i sin spekulation, eller om landtmannen ej åtnöjer sig med det höga pris, han redan kunnat och ännu kan erhålla för sin spannemål, må de skylIa sig sjelfva och landet ej umgälla deras misstag. Bränvinsproducenten må ej beklaga sig; ty de gällande höga bränvinspriserna lemna en rik vedergällning för den mindre qvantitet ban fått att afyttra och ep rikare behållning af förlidet års skörd, än han vid inbergningen ens kunnat ana. Klagan öfver foderbrist och förstörda Ladugårdar äro i de flesta fall ett uttiyck af oförnöjsamhet med årets välsignade höskörd. Bet kan väl vara en sanning att dranken befrämjar en ökad mjölk och mera spillning, men lika säkert, att den icke befordrar förbättring af kreaturs-racen. Nykterhetsoch måttlighetsföreningar stiftas, för att utrota Bränvinssupandet, och man måste gilla ändamålet såsom nyttigt och ädelt; FEikvisst må ingen tro att alla dessa föreningars bemödanden — ej en gång deras lärorika efterdömen — förmå att åstadkomma den minskning i bränvinssupandet, som ett högt oppdrifvet pris. Detta är den säkraste korrektion, som för sådant ändamål finnes, der icke sjä!sodlingen förmått uttränga en öfverdrifven