- ee vw nr a
för Jemtland, Westerbotten och Norrbotten,
i Linköping för Östergötland och Norra de-
len af Calmare Län, i Christianstad för Ble
kingen och Skåne, i Jönköping för södra de-
len af Calmar Län, Jönköpings, Kronobergs
och Halmstads Län och i Skara för Wester-
göthland, Dalsland samt Götheborgs och Bo-
hus Län. Genom denna utgrening skulle na-
turligtvis ej allenast större beqvämlighet be-
redas de rättsökande, utan äfven rättegångs-
ä enderna med mera skyndsamhet kunna af-.
göras, utan att staten derföre skulle belastas
med särdeles drygare utgifter; ty den talvika
personal, som nu finnes i landets tvenne Hof-
rätter behöfde föga eller alldeles icke ökas,
utan medlemmarne allenast placeras till tjenst-
göring i de nya Hofrätterna.
Dessa utdrag torde vara nog för att styrka
vårt omdöme, att troligen de fleste Svenskar
skola med intresse läsa de skildringar af Prin-
sens karakter och lynne, som denna skrift in-
nehåller. Vi sluta denna artikel med att,
från sid. 42, citera några strofer af persona
lierna af Erkebiskop von Rosenstein vid Prin-
sens jordfästning i Riddaärholmskyrkan, den 13
Julii 181606:
Hos Sveriges Kron-Prins Carl August för-
enades alla de förståndets och hjertats egen-
skaper, som fordras hos en Regent, för att gö-
ra ett land och ett folk trygga och lyckliga.
Hans minne och fattningsgåfva voro åtföljda
at en urskiljning, en säkerhet i omdömet,
hvilka aldrig misstogo sig om det sanva och
rätta: detta sanna och rätta voro föremålen för
alla Hans undersökningar: bildningsgåfsvan för-
ledde Honom alldrig: ialla ämnen förstod Han
att skilja det blott lysande och bebagliga fån
det verkliga och nyttiga; sjelf mera mån att
gagna än att synas. Vid kunskapers inbäm-
tande hade han följt denna riktnidg, mera an-
gelägen att aga dem användbara, än att gerom
dem fästa andras uppmärksamhet. Arbete var
Hans tidsfördrif, läsning eller upplysande sam-
tal Hans nöjen ech förströelser. Med den rät-
ta krigsmannens mod, med en soldals styrka
att utharda mödor och lida brist, ivnehbade
Han en anförares öga, köld, rådighet och vid-
sträckta omfattning; ingen 1ege1ingsgren var
Honom okänd, ingen medelmåttigt förstådd.
Han var född med rörhga och eldiga känslor, men
tillät ingen ibland dem öfverväldiga sig Sjelf-
va de ädlaste ibland dem, som äro dygdens
stöd och mensklighetens tröst, fingo af förstån-
det och rätlvisan föreskrifna gränsor. Godhe-
ten, målad i Hans utseende, i Hanstal, i Hans
rörelser, öfvergick aldrig hos Horocm till svag-
het. Hans medlidande, styrdt af urskiljning,
ledde till välgerningar, ej såsom ctt sätt att
skiljas från nödens rop, men såsom en pligt
met den lidande menskligheten; inskvänkticg-
na behof, uteslutande alla som kunde unibä-
ras, hade Han, såsom enskild, varit sparsam
för att kunna vara välgörande; såsom Regent,
för sig och staten blifvit verksam hushällare,
för att gifva nationen efterdöme, lättnad i dess
bördor, Staten kraft och hela Riket välmåga.
5
Då Han emottog någon, skedde det med en