ee vw nr a för Jemtland, Westerbotten och Norrbotten, i Linköping för Östergötland och Norra delen af Calmare Län, i Christianstad för Ble kingen och Skåne, i Jönköping för södra delen af Calmar Län, Jönköpings, Kronobergs och Halmstads Län och i Skara för Westergöthland, Dalsland samt Götheborgs och Bohus Län. Genom denna utgrening skulle naturligtvis ej allenast större beqvämlighet beredas de rättsökande, utan äfven rättegångsä enderna med mera skyndsamhet kunna af-. göras, utan att staten derföre skulle belastas med särdeles drygare utgifter; ty den talvika personal, som nu finnes i landets tvenne Hofrätter behöfde föga eller alldeles icke ökas, utan medlemmarne allenast placeras till tjenstgöring i de nya Hofrätterna. Dessa utdrag torde vara nog för att styrka vårt omdöme, att troligen de fleste Svenskar skola med intresse läsa de skildringar af Prinsens karakter och lynne, som denna skrift innehåller. Vi sluta denna artikel med att, från sid. 42, citera några strofer af persona lierna af Erkebiskop von Rosenstein vid Prinsens jordfästning i Riddaärholmskyrkan, den 13 Julii 181606: Hos Sveriges Kron-Prins Carl August förenades alla de förståndets och hjertats egenskaper, som fordras hos en Regent, för att göra ett land och ett folk trygga och lyckliga. Hans minne och fattningsgåfva voro åtföljda at en urskiljning, en säkerhet i omdömet, hvilka aldrig misstogo sig om det sanva och rätta: detta sanna och rätta voro föremålen för alla Hans undersökningar: bildningsgåfsvan förledde Honom alldrig: ialla ämnen förstod Han att skilja det blott lysande och bebagliga fån det verkliga och nyttiga; sjelf mera mån att gagna än att synas. Vid kunskapers inbämtande hade han följt denna riktnidg, mera angelägen att aga dem användbara, än att gerom dem fästa andras uppmärksamhet. Arbete var Hans tidsfördrif, läsning eller upplysande samtal Hans nöjen ech förströelser. Med den rätta krigsmannens mod, med en soldals styrka att utharda mödor och lida brist, ivnehbade Han en anförares öga, köld, rådighet och vidsträckta omfattning; ingen 1ege1ingsgren var Honom okänd, ingen medelmåttigt förstådd. Han var född med rörhga och eldiga känslor, men tillät ingen ibland dem öfverväldiga sig Sjelfva de ädlaste ibland dem, som äro dygdens stöd och mensklighetens tröst, fingo af förståndet och rätlvisan föreskrifna gränsor. Godheten, målad i Hans utseende, i Hanstal, i Hans rörelser, öfvergick aldrig hos Horocm till svaghet. Hans medlidande, styrdt af urskiljning, ledde till välgerningar, ej såsom ctt sätt att skiljas från nödens rop, men såsom en pligt met den lidande menskligheten; inskvänkticgna behof, uteslutande alla som kunde unibäras, hade Han, såsom enskild, varit sparsam för att kunna vara välgörande; såsom Regent, för sig och staten blifvit verksam hushällare, för att gifva nationen efterdöme, lättnad i dess bördor, Staten kraft och hela Riket välmåga. 5 Då Han emottog någon, skedde det med en