skydd kan lorsvara nationens rattisneter mot godtycket och våldet. Det är från denna populära press som vår tidning utkommer. ) GENERAL TORRIJOS. Denne utmärkte krigare, som nyligen fallit ett offer för Spanska styrelsens barbari, sedan den användt de mest Machiavellistiska medel, att förmå honom öfvergifva en tillflyktsort, som länge skyddat honom, förtjenar utan tvifvel att närmare kännas af alla dem, för hvilka minnet af en man, som helgat ett bragdrikt lif åt sitt lands befrielse från yttre och inre slafveri, icke är likgiltigt. Han torde ock för många af våra läsare redan förut vara bekant från den tid, då han under mera gynnande förhållanden, med stor framgång stridde för samma idd, under en annan form, och då han jemte så många andra utmärkte män högt uppbars af denne Ferdinand, som sedan — den ene efter den andre — till afrättsplatsen släpat alla dem, hvilka han egde att tacka för sin krona och sin frihet. Till det sista offret var Torrijos utsedd, och då Mina lyckligtvis hvarken medelst list eller våld lärer kunna pås af Ferdinands arm, kan han med Torrijos död sägas hafva fullgjort den Hekatomb af ädla, frihetsälskande män, som han kännt sig kallad att offra åt Ab-olutismens Molech. General Torrijos var född 1790. Han var den siste ättliogen af den lysande ätten . Borjas, den samma som, under namnförändringen Borgias eller Borghia, i Italien gifvit Kyrkan en Påfve (Alexander den 6:te) och flere Stordignitärer, samt i detta land sedan flere sekler fört Hertiglig titel. Den Spanska grenen bibehöll genom århundraden ett obetfläckadt och högst aktadt namn i det enskildta och offentliga lifvet, deruti ganska olik sina Italienska fränder Den unge Torrijos uppföddes i Konung Carl den 4:des palats och var denne Konungs Lifpage. Enligt en urgammal hofsed, i sin princip lika fördömlig som mängden af sådane, lemnade Torrijos vid 16 års ålder hofvet år 1806, för att genast såsom Capiten placeras på infanteriregementet Ultoria, som bildade en del af den såkallade Trländska brigaden. Denna hastiga och för en 16 års gosse oförtjenta befordran förmådde dock icke blända och förvilla den högsinte, vettgirige ynglingen. Han fortfor att, med liknöjdhet för det sielfsvåld och de förströelser, hvartill hans grad kunde berättiga honom och hans ungdom göra honom benägen, sköta sina studier och äuda till krigets utbrott utgjorde den högre mathematiken och dess tillämpning på krigskonsten hans käraste sysselsättnivg. Straxt vid krigets början befordrades han till Major och utmärkte sig under hela kriget för en skicklighet och ett mod, som förvärfvade den 18-årige ypglingen flere ytterst svåra och ansvarsfulla uppdrag, dem han alla utförde med förvånande säkerhet och framgång. Vid nitton års ålder var han Öfverstelieutnant och ) Sedan d. 1 Jan. har tidningen Tyska TriLllllS fOrOora bDclolurades dacn 225-allg3a ynglilgen till Brigad-General. Såsom sådan utmärkte han sig mycket i Pyreneerslagen och i hela campagnen på Franska gebitet. Lyckan, som hittils på segrens vingar med otrolig, ehuru välförtjent hastighet lyftat Torrijos till en af de högre posterna i en segeriik armåee, och vid alla tillfällen krönte hans företag med framgång, öfvergaf hjelten i samma ögonblick den fred undertecknades, som ryckte Europa ur det verldseröfrande sniltets, den oupphiuneliga individuella storhetens hand, för att lägga det bundet vid foten af den månghöfdade, på en gång skuggrädda, grymma och roflystna Hydra, som så jeuitiskt kallade sig den Heliga Alliancen. Ferdinaud insåg ganska väl att det tappra folk, som med sitt blod åt honom återköpt en förlorad thron, ej skulle tro sig nog belönadt för så många och svåra ansträngningar, blott det fick utbyta ett utländskt slafyeri mot ett inländskt; men hvilken Konung, född och uppfödd i despotismens läror, har väl nånsin kunnat uthärda den plågsamma tankan, att ega sitt folk att tacka för något? Alt befria sig från denna tryckande erinran, blef derföre Ferdinands första omsorg, och huru skulle detta verkställas, om icke genom deras aflägsnande eller undanrödjande, hvilka, såsom ledare at den allmänna frihetskanslan, nödvändigt äfven starkast och säkrast måste inverka på opinionen! Så börjades en förföljelse mot alla dem, hvilka såsom härförare sjelfve stridt och Jifvat de sina I striden, icke blott för återställandet af ee så kallad legitim dynasti utan äfven, och i främsta rummet, för politisk, religiös och intellectuell emancipation. Bland dessa intog Torrijos ett utmärkt rum, och han skulle ock lära känna den Konunogsliga tacksamheten i hela sin vidd. Beskylld för liberalism inspärrades den 27-årige hjelten i Inqvisitionens fängelser. Här försmägtade han i tre år, till dess 1820 års Statshvälfning bröt hans bojor och för andra gången kallade honom ut i striden för det käraste han egde: frihet och fosterland. Han deltog i sina vänners ära och anförtroddes flera vigtiga befäl. Då Bourboverne i Frankrike 1823 skickade en armåe, för att kufva Spanien och frihetsandan, uppgjorde Torrijos den försvarsplan, som skulle skydda han: fosterbygd. Att denna plan i alla alseenden förtjent att följas, hafva de sakkunnige enhälligt erkännt. Den antogs ock; men förräderi och svaghet rådde i högqvarteret; Torrijos idcter blefvo alldrig eller illa utförda. Han var emellertid den sista, som gaf den goda saken förlorad. Långt efter det Hertigen af Angoulgme intågat i Cadiz, höll Torrijos sig i Carthagena och Alicante, Ändtligen måste han capitulera, men erhöll dervid de mest hedrande vilkor bide för Stadsfolket och tropparne. Spanska Styrelsen hröt emellertid fördraget och Franska Bovourbonerne voro låga nog-att härvid räcka den en hjelpsam hand. Torrijos, som hatade slafvert mer än landsflykt och elände, flydde sitt älskade Spanien; men på fremlingars jord ste ba ha ski J 2 ?? fr 30 po ka mi 9