skydd kan lorsvara nationens rattisneter mot
godtycket och våldet. Det är från denna po-
pulära press som vår tidning utkommer. )
GENERAL TORRIJOS.
Denne utmärkte krigare, som nyligen fallit
ett offer för Spanska styrelsens barbari, sedan
den användt de mest Machiavellistiska medel,
att förmå honom öfvergifva en tillflyktsort,
som länge skyddat honom, förtjenar utan
tvifvel att närmare kännas af alla dem, för
hvilka minnet af en man, som helgat ett bragd-
rikt lif åt sitt lands befrielse från yttre och
inre slafveri, icke är likgiltigt. Han torde ock
för många af våra läsare redan förut vara
bekant från den tid, då han under mera gyn-
nande förhållanden, med stor framgång strid-
de för samma idd, under en annan form, och
då han jemte så många andra utmärkte män
högt uppbars af denne Ferdinand, som sedan
— den ene efter den andre — till afrättsplatsen
släpat alla dem, hvilka han egde att tacka för
sin krona och sin frihet. Till det sista offret
var Torrijos utsedd, och då Mina lyckligtvis
hvarken medelst list eller våld lärer kunna
pås af Ferdinands arm, kan han med Torrijos
död sägas hafva fullgjort den Hekatomb af
ädla, frihetsälskande män, som han kännt sig
kallad att offra åt Ab-olutismens Molech.
General Torrijos var född 1790. Han var
den siste ättliogen af den lysande ätten
. Borjas, den samma som, under namnföränd-
ringen Borgias eller Borghia, i Italien gifvit
Kyrkan en Påfve (Alexander den 6:te) och
flere Stordignitärer, samt i detta land sedan
flere sekler fört Hertiglig titel. Den Spanska
grenen bibehöll genom århundraden ett obe-
tfläckadt och högst aktadt namn i det en-
skildta och offentliga lifvet, deruti ganska
olik sina Italienska fränder
Den unge Torrijos uppföddes i Konung
Carl den 4:des palats och var denne Konungs
Lifpage. Enligt en urgammal hofsed, i
sin princip lika fördömlig som mängden af
sådane, lemnade Torrijos vid 16 års ålder
hofvet år 1806, för att genast såsom Capiten
placeras på infanteriregementet Ultoria, som
bildade en del af den såkallade Trländska bri-
gaden. Denna hastiga och för en 16 års
gosse oförtjenta befordran förmådde dock icke
blända och förvilla den högsinte, vettgirige
ynglingen. Han fortfor att, med liknöjdhet
för det sielfsvåld och de förströelser, hvartill
hans grad kunde berättiga honom och hans
ungdom göra honom benägen, sköta sina stu-
dier och äuda till krigets utbrott utgjorde
den högre mathematiken och dess tillämpning
på krigskonsten hans käraste sysselsättnivg.
Straxt vid krigets början befordrades han till
Major och utmärkte sig under hela kriget för
en skicklighet och ett mod, som förvärfvade
den 18-årige ypglingen flere ytterst svåra och
ansvarsfulla uppdrag, dem han alla utförde
med förvånande säkerhet och framgång. Vid
nitton års ålder var han Öfverstelieutnant och
) Sedan d. 1 Jan. har tidningen Tyska Tri-
LllllS fOrOora bDclolurades dacn 225-allg3a ynglil-
gen till Brigad-General. Såsom sådan ut-
märkte han sig mycket i Pyreneerslagen och
i hela campagnen på Franska gebitet.
Lyckan, som hittils på segrens vingar med
otrolig, ehuru välförtjent hastighet lyftat Tor-
rijos till en af de högre posterna i en se-
geriik armåee, och vid alla tillfällen krönte
hans företag med framgång, öfvergaf hjelten i
samma ögonblick den fred undertecknades, som
ryckte Europa ur det verldseröfrande sniltets,
den oupphiuneliga individuella storhetens hand,
för att lägga det bundet vid foten af den
månghöfdade, på en gång skuggrädda, grym-
ma och roflystna Hydra, som så jeuitiskt kal-
lade sig den Heliga Alliancen. Ferdinaud in-
såg ganska väl att det tappra folk, som med
sitt blod åt honom återköpt en förlorad thron,
ej skulle tro sig nog belönadt för så många och
svåra ansträngningar, blott det fick utbyta ett
utländskt slafyeri mot ett inländskt; men hvil-
ken Konung, född och uppfödd i despotis-
mens läror, har väl nånsin kunnat uthärda
den plågsamma tankan, att ega sitt folk att
tacka för något? Alt befria sig från denna
tryckande erinran, blef derföre Ferdinands
första omsorg, och huru skulle detta verk-
ställas, om icke genom deras aflägsnande eller
undanrödjande, hvilka, såsom ledare at den
allmänna frihetskanslan, nödvändigt äfven star-
kast och säkrast måste inverka på opinionen!
Så börjades en förföljelse mot alla dem, hvilka
såsom härförare sjelfve stridt och Jifvat de
sina I striden, icke blott för återställandet af
ee så kallad legitim dynasti utan äfven, och
i främsta rummet, för politisk, religiös och in-
tellectuell emancipation. - Bland dessa intog
Torrijos ett utmärkt rum, och han skulle ock
lära känna den Konunogsliga tacksamheten i
hela sin vidd. Beskylld för liberalism inspär-
rades den 27-årige hjelten i Inqvisitionens
fängelser. Här försmägtade han i tre år, till
dess 1820 års Statshvälfning bröt hans bojor
och för andra gången kallade honom ut i
striden för det käraste han egde: frihet och
fosterland. Han deltog i sina vänners ära och
anförtroddes flera vigtiga befäl. Då Bour-
boverne i Frankrike 1823 skickade en ar-
måe, för att kufva Spanien och frihetsandan,
uppgjorde Torrijos den försvarsplan, som skul-
le skydda han: fosterbygd. Att denna plan i
alla alseenden förtjent att följas, hafva de sak-
kunnige enhälligt erkännt. Den antogs ock;
men förräderi och svaghet rådde i högqvar-
teret; Torrijos idcter blefvo alldrig eller illa
utförda. Han var emellertid den sista, som
gaf den goda saken förlorad. Långt efter
det Hertigen af Angoulgme intågat i Cadiz,
höll Torrijos sig i Carthagena och Alicante,
Ändtligen måste han capitulera, men erhöll
dervid de mest hedrande vilkor bide för
Stadsfolket och tropparne. Spanska Styrelsen
hröt emellertid fördraget och Franska Bovour-
bonerne voro låga nog-att härvid räcka den
en hjelpsam hand. Torrijos, som hatade slaf-
vert mer än landsflykt och elände, flydde sitt
älskade Spanien; men på fremlingars jord
ste
ba
ha
ski
J
2
?? fr
30
po
ka
mi
9