LTUUUL 20811: 18 Minde. ad MER UM UIIJULIRLIL OT TILe
Du torde erinra dig vår första bekantskap
Leipzig Jag var då en 14 års yngling,
om nyligen kommit från fädernehemmet,
bekant med verlden och alla dessolika skep-
iader, Min far, ehuru hörande till ett bland
Luropas äldsta Furstliga hus, lefde likväl
åsom Prins ef en apansgerad gren, nästan
ullkomligt i det enskildta lifvets busliga
örhållanden, och hans bara uppfostrades i
nlighet dermed; det vill säga, att min och
vina syskons uppfostran skillde sig på intet
ätt från andra edeliga ynglingars då för ti.
len, om ej i en nog långt sträckt allvarsam-
et, eller stränghet, som alstrade åtminstone
108 mig en måbända öfverdrvifven försigtig-
et, och ett skadligt misstroende till mig sjelf.
sådan kom jag till Leipzig i sällskap med
nina tvenne bröder under en aktningsvärd
nans handlilelving. Du var en ibland mina
Örsta bekantskaper, Lika ålder (du är blott
tt år äldre), lika uppfostran och lika tänke-
ätt sammankovöto snart våra hjertan med
tt vänskapsbacd, som sedermera trotsat ti-
lens alla skiften, Måhända kommer du
inpu ihåg alla våra faatasier och luftsloit,
om skapades af våra barnsliga hjernor us-
ler vårt gemensamma stadium af filosofen,
ör hvilken vi begge hyste en lika ifrig bö-
else, Vi förestallde oss då ofta såsom Fur-
lar för folk, hvilka det tillhörde oss att
yckliggöra, och vi uppgjorde för denna lyck-
iggörelse planer, dem vi naturligtvis läto
ealisera sig till ändamålets fullkomliga er-
rående, och njöto sedermera gemensamt och
ned förtjusniog den glädje och tacksamhet
if hvilka vi föreställde oss att våra lycklig-
;sjorda undersåter skulle intagas. Dessa di:öm-
nar af tvenne yogliogars iifliga fantasi, hafva
iter upplilfvats i mitt minne och sväfva nu
ör min inbillming sisom goda genier, hvilka
vemöda sig att återföra mig på rätta vägen
ör min höga bestämmelse, om passionerna
kulle förvilla förnuftet och leda mig der-
från.
Den karakter, som på detta sätt blifvit bil-
lad, återfann man äfven i hela prinsens väsen-
le. De grundsatser han yttrat, i anseende på
n Furstes lefnadssätt, förtjenade att ristas i
koppar. Så t. ex. yttrar han, i anledning af
inkomsten till Drottningholms slott följande:
Byggnaderna äro ganska smakfulla och
tterst beqvämliga, till och med för det stör-
ta hof, och om jag skulle hafva något att
landra, så är det deras nästan för stora vid-
yftighet; emedan, enligt min tanka, ingen
ing kan starkare fästa en Konung i Sven-
karnes bjertan, än enkelhet, hushållning och
llvarsamhbet i lefnadssätt, samt så liten prakt
om möjligt i den yttre omgifningen; och med
tt så stort och lysande hof, som Drottning-
olm kan rymma och har rymt, borde aldrig
ågon Svensk Furste omgifva sig. Jag har
ör min del aldrig kunnat fördraga dessa
agnlösa dagdrifvare, som tjogtals svärma om-
ring Furstarnes personer, och som så ute-
lutande sysselsätta deras känslor, tankar och
id. alt landet och deras öfriga undersåter