LTUUUL 20811: 18 Minde. ad MER UM UIIJULIRLIL OT TILe Du torde erinra dig vår första bekantskap Leipzig Jag var då en 14 års yngling, om nyligen kommit från fädernehemmet, bekant med verlden och alla dessolika skepiader, Min far, ehuru hörande till ett bland Luropas äldsta Furstliga hus, lefde likväl åsom Prins ef en apansgerad gren, nästan ullkomligt i det enskildta lifvets busliga örhållanden, och hans bara uppfostrades i nlighet dermed; det vill säga, att min och vina syskons uppfostran skillde sig på intet ätt från andra edeliga ynglingars då för ti. len, om ej i en nog långt sträckt allvarsamet, eller stränghet, som alstrade åtminstone 108 mig en måbända öfverdrvifven försigtiget, och ett skadligt misstroende till mig sjelf. sådan kom jag till Leipzig i sällskap med nina tvenne bröder under en aktningsvärd nans handlilelving. Du var en ibland mina Örsta bekantskaper, Lika ålder (du är blott tt år äldre), lika uppfostran och lika tänkeätt sammankovöto snart våra hjertan med tt vänskapsbacd, som sedermera trotsat tilens alla skiften, Måhända kommer du inpu ihåg alla våra faatasier och luftsloit, om skapades af våra barnsliga hjernor usler vårt gemensamma stadium af filosofen, ör hvilken vi begge hyste en lika ifrig böelse, Vi förestallde oss då ofta såsom Furlar för folk, hvilka det tillhörde oss att yckliggöra, och vi uppgjorde för denna lyckiggörelse planer, dem vi naturligtvis läto ealisera sig till ändamålets fullkomliga errående, och njöto sedermera gemensamt och ned förtjusniog den glädje och tacksamhet if hvilka vi föreställde oss att våra lycklig;sjorda undersåter skulle intagas. Dessa di:ömnar af tvenne yogliogars iifliga fantasi, hafva iter upplilfvats i mitt minne och sväfva nu ör min inbillming sisom goda genier, hvilka vemöda sig att återföra mig på rätta vägen ör min höga bestämmelse, om passionerna kulle förvilla förnuftet och leda mig derfrån. Den karakter, som på detta sätt blifvit billad, återfann man äfven i hela prinsens väsenle. De grundsatser han yttrat, i anseende på n Furstes lefnadssätt, förtjenade att ristas i koppar. Så t. ex. yttrar han, i anledning af inkomsten till Drottningholms slott följande: Byggnaderna äro ganska smakfulla och tterst beqvämliga, till och med för det störta hof, och om jag skulle hafva något att landra, så är det deras nästan för stora vidyftighet; emedan, enligt min tanka, ingen ing kan starkare fästa en Konung i Svenkarnes bjertan, än enkelhet, hushållning och llvarsamhbet i lefnadssätt, samt så liten prakt om möjligt i den yttre omgifningen; och med tt så stort och lysande hof, som Drottningolm kan rymma och har rymt, borde aldrig ågon Svensk Furste omgifva sig. Jag har ör min del aldrig kunnat fördraga dessa agnlösa dagdrifvare, som tjogtals svärma omring Furstarnes personer, och som så utelutande sysselsätta deras känslor, tankar och id. alt landet och deras öfriga undersåter