sin fordna lysande Utd, redigerades at ett bland Sveriges snillen, numera nedsjunki! från sin höjd och utgifves af en man! — utan hjerna! Utgifvaren af StockbolmsPosten fick veta derva förskräckliga nyhet af sin vän, den gamle Journalen men ban tviflade i hörjan på möjligheten deraf, och skyndade derföre att sjelf söka öfvertyga sig derom i den Tyska skriften der han verkligev, till harm och förvåniovg fick med ecna ögen läsa att han var: ein gehirnloser Mensceh. Hvem kan understå sig att skrifva sådant? var hans första vredgade utiop. Ingen an nan än någon Svensk, som sett Stockholm: Posten på nära håll, tilladehan, har ku:nat göra en sådan beskrifning, Vännen citerade tänkoch sedespråk samt långa strofer ur Anthologien, för att ingifva honom lugn och stoisk köld. Men förgäfves, Stockbolms Posten knöt näfven, och svor vid Styx alt hämnas Men för att håmnas på en varelse, måste man få fatt på honom; — och huwn verkställa detta, då han håller sig gömd bakom anonymiteten? St. Postens vän rådde honom att hålla saken cachte, på det att Prenumeranterne ej måtte få nys om hans tillstånd; men den upphbragta Posten förblef orubblig i sitt beslut. Han annärkte, att då men kan mara fram osyrliga andar, så vore det väl icke omöjligt att äfven mana fråm csynliga auctorer. Hen beslöt att i sitt blad enställa en besvä jelse hvilken vi äfven, till yttermera visso i början af denna vecka fingo läsa i den Högtidliga Journalen. Verkan af dennn förtviflade åtgärd är svår att gissa. Möjligen lyder den anonyme Auctorn besvärjningen, kryper fram, och blifver då ett säkert offer för Stockholms-Postens Bersärkagång. Kan ock hända att den utmanadtc rädes och håller sig gömd. I sådan händelse har man att beklaga, det Posten spillt sitt mod förgäfves. Med spänd uppmärksamhet väntar man att få se utgången al denna ovanliga affär. För vår del tycka vi dock , att Stockh.-Posten bordt lyda sin väns råd: att taga sake. kallt , och hålla den cach. Det är sannt, att det vid första påseende synes som on Stockholms-Postens Europei-ka ryktbarhet vOre i fara; Men vid närmare eftersinnande finner man dock raka motsatsen. Ty det ät klart att den .man, som kan skrifva Tidnvinrg, utan att hafva någon hjerna, måste anses (ö) ett litterärt underverk, och att hans ryktbarhet måste stiga med hvarje dag, sedan sådant blifvit bekant. Stock bolms-Posten öfversätter orätt tyska ordet Gehirnlos med vetulös; tv är det väl afgjordt att vettet just sitter i hjernan? — Kan St. Posten såj noga veta, om icke hans snille sitter i magen eller i benen? Vi tycka att, då Leipziger artikeln icke beskyllat honom för annat än en fysisk brist, eller sak-naden af hjerna, så borde detta ej anses svårare, än om det sagts att St. Posten vore benlös, näslös. låehalt eller hade något annat