let välbetänkt att till Utrikes Stats-Minister pphöja en man, som, näst portföljen, älskar ngenting högre i verlden än att göra och nuottaga förnäma besök, att få brösta sig ramför en spegel eller en utländsk ambassalör och som troligen hellre vill hafva allt innat på sitt samvete än att hafva begått en artighet mot Grefvinnorna Appony och Poz0 dir Borgo eller vägrat deras män något, varmed Hans Excellence skulle göra deras Sejserl. Majestäter på det högsta förbundne. ör öfrigt synes det icke som Gvrefve Sevastiani skulle generas af något visst system, ågon viss förutfattad — princip i politiken — om icke den att Utrikes portföljer alltid öra finnas att tillgå i verlden. I detta fall iknar han icke sin medbroder och ledare, jonseljpresidenten, hvilken man ej kan neka våde ihärdighet i en gång fattade föresatser ch en bestämd föreställning af det mål han öker: sammansmältande af det gamla och det ya, eller rättare det senares inympande på let förra, ett företag, som en stor man en sång kallade fusion, men med hvars utföranle han led skeppsbrott på samma sätt som Terr Conseljpresidenten förr eller senare ovifvelaktigt gör. Hela skilnaden blir att i len senaste efterverld lefver den eues minne, inder det den andres troligen förgås med ystemet. Detta system har fått namn af le juste eler som vi för ombytes skull vilja kalla det e triste milteu — det har ock i sanning varit vedröfligt till alla sina verkningar från dess örsta upphof. Dess idd är att legitimera sudvig Philips thrun — icke inom Frankrie — utan inom den Europeiska NRegent-fanillen. Till ernående af detta mål var det jödvändigt att så vidt möjligt var utplåna Illa andra spår af Julihvälfningen, än dem om mer eller mindre direct kunde hänföras ill den vya regentättens upphöjelse. Framör allt måste man hindra Julivevolutionens lutföljder att än vidare utveckla sig. Deröre förföljdes i det inre allt hvad som tenterade till republicanism , under det Charlaanens ofog lemnades snart sagdt obemärk ta. Detta skedde visserligen icke för det Hen :asimir älskade Carlisterne men, derföre att an ansåg dem för ögorblicket mindre farlia för sin Jlegitimeringsidd än mouvementsarliet. Derföre rasade han mot tryckpreson, framför allt mot den som uttryckte de berala åsigterna. Derföre uppoffrades Polen ch Jtalien, emedan ett understöd åt rörelsera i dessa land, en fiendtlig demonstration till ch med — ty något mera hade efter alla nledningar aldrig hehöfts — skulle dels gjort yrelsen alldeles beroende af rörelsepartiet, els upprest en oöfverstiglig skiljemur emeln Frankrike och de gamla dynastierna. olken hade väl i stället kommit det så tycket närmare, men det är just dem Herr Erier vill hålla på distance. I sina bemödanden att caonsolidera Ludvig hilips thron i de Euvopeiska monarkernas pinrion har Herr Pårier emellertid synbarli