för få år sedan kallades den liberalaste Konung i Europa. Belgien har, efter conferencer utan tal, ändtligen fått en Konung, — men Ryska Despotien börjar : hemta andan efter ansträngningarne mot Polens frihet, och det bar på några weckor blifvit mer problematiskt än nånsin med det Belgiska Konungariket. Polen, det väpnade Polen gaf detta Konungarike existens; det afväpnade kunde möjligen draga det med sig i fallet. Sådan är ställningen den i Januari 1832. Väl talar man ock nu allmänt, liksom för ett år sedan om krig, men hvilket krig! Det är numera icke fråga om en offensiv roll för frihetsidgerna och Julirevolutionen. Dervtil! är det gynnande ögonblicket förbi. Nu — om ett krig inträffar, hvilket vi i det längsta betvifla — är det Heliga Alliancen, de coaliserade Dynastierne som anfalla och folken nödgas nu barricadera sig mot absolutismen, den de för ett år sedan hade; till hälften besegrat och eröfrat. Ett annat 1815 lurar på Europas nationer, och det är ett elakt omen för de nya idceerna att i en strid mot det amla, som besitter makten och naturligtvis vill hålla den fast, nödgas antaga defensiven. I sanning, om ej de nya ideerne äfven vore tidens, om ej denna anda lefde i dem och gjorde deras undergång otänkbar, funnes under nuvarande politiska förhållanden, föga anledning att tro på deras framgång! Efter denna framställning af hvad som wvarit och hvad som är, öfvergå vi till en hastig skildring af händelserna och af de merniskodåd, som gifvit händelserna denna, vi våga säga, för de flesta oväntade utgång. Det är otvifvelaktigt i Frankrike man måste uppsöka hufvudskälet till den retrograda gång Julirevolutionen erhållit (dock icke der ensamt, såsom vi skola söka ådagalägga), och den Ministörförändring, som derstädes inträffade den 13 Mars, var lika olycksbådande för det nya Frankrike och för Europa. Om Hr Lafitte ej egde den skicklighet som erfordrades på den upphöjda plats han några månader innehade, så var han dock en man, som efter sin förmåga conseqvent måste utveckla slutföljderna af en revolution som till en stor del var hans verk, och för hvilken hanoffrat en betydlig del af sin förut nästan omätliga förmögenhet. Herr Casimir Perier blef hans efterträdare, en man, som genom sin personliga caractår och sin ställniog i samhället var intresserad i ätt våga det minsta möjliga, och som i sin politiska öfvertygelse mera närmade sig restaurationens än Julidagarnes läror; fåfäng, smickrad af hofgunsten, under Carl den 10:des sista tider (1829), med serdeles aktning bemött af hofvet, mottog han nyssnämnde år ett besök af Konungen på sina stora fabriksoch bruksanläggningar i Nordöstra orterne , och visade sin erkansla för den Konungsliga Nåden genom de praktfullaste tillställningar. Under Pabonanactk a. Minictöoren Var han. så ofta