för få år sedan kallades den liberalaste Kon-
ung i Europa.
Belgien har, efter conferencer utan tal,
ändtligen fått en Konung, — men Ryska De-
spotien börjar : hemta andan efter ansträng-
ningarne mot Polens frihet, och det bar på
några weckor blifvit mer problematiskt än
nånsin med det Belgiska Konungariket. Polen,
det väpnade Polen gaf detta Konungarike exi-
stens; det afväpnade kunde möjligen draga
det med sig i fallet.
Sådan är ställningen den i Januari 1832.
Väl talar man ock nu allmänt, liksom för ett
år sedan om krig, men hvilket krig! Det är
numera icke fråga om en offensiv roll för
frihetsidgerna och Julirevolutionen. Dervtil!
är det gynnande ögonblicket förbi. Nu — om
ett krig inträffar, hvilket vi i det längsta
betvifla — är det Heliga Alliancen, de coali-
serade Dynastierne som anfalla och folken
nödgas nu barricadera sig mot absolutismen,
den de för ett år sedan hade; till hälften be-
segrat och eröfrat. Ett annat 1815 lurar på
Europas nationer, och det är ett elakt omen
för de nya idceerna att i en strid mot det
amla, som besitter makten och naturligtvis
vill hålla den fast, nödgas antaga defensiven.
I sanning, om ej de nya ideerne äfven vore
tidens, om ej denna anda lefde i dem och
gjorde deras undergång otänkbar, funnes un-
der nuvarande politiska förhållanden, föga an-
ledning att tro på deras framgång!
Efter denna framställning af hvad som wva-
rit och hvad som är, öfvergå vi till en ha-
stig skildring af händelserna och af de mer-
niskodåd, som gifvit händelserna denna, vi
våga säga, för de flesta oväntade utgång.
Det är otvifvelaktigt i Frankrike man må-
ste uppsöka hufvudskälet till den retrograda
gång Julirevolutionen erhållit (dock icke der
ensamt, såsom vi skola söka ådagalägga), och
den Ministörförändring, som derstädes inträffa-
de den 13 Mars, var lika olycksbådande för
det nya Frankrike och för Europa. Om Hr
Lafitte ej egde den skicklighet som erfordra-
des på den upphöjda plats han några måna-
der innehade, så var han dock en man, som
efter sin förmåga conseqvent måste utveckla
slutföljderna af en revolution som till en stor
del var hans verk, och för hvilken hanoffrat
en betydlig del af sin förut nästan omätliga
förmögenhet. Herr Casimir Perier blef hans
efterträdare, en man, som genom sin person-
liga caractår och sin ställniog i samhället var
intresserad i ätt våga det minsta möjliga, och
som i sin politiska öfvertygelse mera närmade
sig restaurationens än Julidagarnes läror; få-
fäng, smickrad af hofgunsten, under Carl den
10:des sista tider (1829), med serdeles aktning
bemött af hofvet, mottog han nyssnämnde år
ett besök af Konungen på sina stora fabriks-
och bruksanläggningar i Nordöstra orterne ,
och visade sin erkansla för den Konungsliga
Nåden genom de praktfullaste tillställningar.
Under Pabonanactk a. Minictöoren Var han. så ofta