med man upphäft sig emot nämnde förslag.
Detta hade väl i sitt första upphof lagt till
grund lagen af 18:16 mot Napoleoniderna, i
hvilk8n dödsstraff blifvit uttaladt; men genom
borttagande af detta, såsom det för mången
kunde synas, omenskliga stadgande, hade äfven
Deputerade -kamaren undanröjt den vigtigaste
invändningen, och dessutom fastställt en billig
reciprocitet i afseende på Napoleons familj.
Deremot vore Commiten ganska litet belåten
med epithetet fx-Konung, som vore en på-
taglig påminnelse om 1816. Den dåvarande
Styrelsen hade nämnt Kejsar Napoleon med
sitt första medborgarenamn Buonaparte, lika-
som man under revolutionens mest frenetiska
tid kallat den olycklige Ludvig XVI Capet,
helt rätt och slätt, Pärernas Commite funne
detta sätt alt uttrycka sig icke tjenligt att bi-
behållas. Den hade icke funnit några grun-
dade anledningar att afvika från en plägsed
som af Europeiska Statsrätten vore sanctione-
rad , den nemligen, att regepter som lemnade
thronen, detta måtte nu bafva skett frivillig!
eller genom afsättning, alltid bibehålla den
hederstitel, dem af gammalt tillkommit, Vi
lefva — fortfor Hertigen — under en mo-
narkisk regeringsform, och det bör vara oss
angeläget att blotta minnet af konungavärdig-
heten hålles i helgd. Vi föra ordet för en hög-
singad nation, som i egna och allas ögon fun-
nit sig hedrad af den aktning den, under sjelf-
va segrens rus, egnat ålderdom, landsförvisning
och olyckan , äfven der den i hög grad var
förtjent. Vi måste föra ett språk värdigt en
sådan nalion, och slutligen — må vi icke lem-
na detta ur sigte — erhålla en Furstes sanction
för hvilken blodsbandet, familjeförhållanden,
minnet af en lång och förtrolig bekantskap,
ofta måste göra uppfyllandet af Kungadömets
pligter högst pinsamma, hvarföre det ock höf-
ves oss att ej försvåra dessa för bonom, utan
hellre vika för hans minsta betänkligheter i
ett så grannlaga ämnes - Commiten föreslår
derföre att i stället för ex-konungen Carl X
säga: Konung Carl X. Commiten finner vida-
1e uttrycken uteslutne och landsförviste
20
helt opassande: till det sista, som är ett infa-
merande straff, finnes ingen rältsenlig anled-
ning. Commiten föreslår derföre att börja
lagförslaget med följande ord: Frankrikes och
dess koloniers gebit äro (Carl X:de och hans
familj) förvägrade ull! vistelse (interdits).?
I Deputerade - kamaren fortsattes samma
dag diskussionen öfver Civillistan. De ser-
skildta domänerne genomgingos stycke för
stycke, När ordningen kom till Compicgnes
slott och skogsparker anmärkte Herr Mauguin
att Konungen väl kunde hafva nog af 10 till
k2 lustslott med underlydande rika jagtpar-
ker; om Compiegne och de öfriga såldes till
den högstbjudande besparades derigenom ett
nytt Statslån. Härpå svarade föredraganden
Herr de Schonen att bvad Compiegope angick,
så vere det en alltför berrlig och kostbar
byggnad att öfverlemnas åt förstörelsen, och
CA ooo 1 PS oo foo At