klangfulla organ och hans ädla skick; men
ämnet för hans vältalighet, den sak, för hvil-
ken denna tordönsstämma höjer sig, denna sen-
fulla arm lyftes och dessa ögon blixtra, är of-
ta nog dunkel, Man klandrar dessutom i Lord
Brougbams tal hans långa och tillskrufvade
meningar, hans vana att i en osammanhän-
gande stil angripa sina motståndare , hvarige-
nom. han stundom synes tala utan plan och
syftning, och de prunkande graunlåter hvar-
med han utstofferar sanningen. Ehuru alla
dessa omständigheter än behaga än fängsla oss,
ha de den olyckan att aflägsna vår uppmärk-
samhet från det mål, dit talaren önskar leda
oss. Vi likna den resande som, då han ge-
nomfar en vacker trakt, stadnar för att be-
undra skogslunder, dalar, vattenfall och grön-
skande ängar, och slutligen , när han kommit
fram, märker att han glömt ändamålet med
resan.
Man har tvistat mycket om den frågan,
höoruvida Lord Brougham användt mycken
tid att studera och utarbeta sina tal. Flere
tro att Lord-Kanzlern alltid improviserar,
och vi ha hört många anekdoter såsom stöd
för denna tro. Men vi ha sett ett bref från
Lord Brougham, deri han säger att man nöd-
vändigt bör icke allenast utarbeta utan äf-
ven: med yttersta noggrannhet sammansätta
vissa delar af talet, som man beräknat skola
göra den största effekten. Man finner hos
alla talare Bevis för dessa Lord Broughams
ord; och vi tro oss kunna påstå att en im-
provisatör aldrig hioner till fullkomligheten.
Det är äfven orätt att tro, det vanan at!
skrifva skadar förmågan att improvisera; tv
då man i tankan sammanställer harmoniska
perioder och lysande bilder, följer ock der-
utaf naturligt att dessa perioder och bilder,
vid: behof, komma på läpparne.
För vår del tro vi att Lord Brougham med
ovanlig omsorg utarbetar särskilta delar a!
sina: tals men att han ej tillräckligt öfvertän-
ker huru han skall förena dessa delar med
andra. Häri tro vi oss finna orsaken, hvar-
före hans tal ej alltid göra den verkan man
västat. Vi anmärka äfven att man ej i dem
finner denna: renKet och enkelhet hvari det
sublima består; hans gammalmodiga språk,
Hans med inversioner och latinska ord. späc-
Eade meningar äro för anspråksfulla och an-
das för mycken högtidlighet för att i sjelfva
verket vara högtidliga. Denna talare går för-
bi målet genom ett för ilrigt eftersökande och
genom öfverdrift. Om vi skulle uttrycka: vår
tanka med en likvelse, så skulle vi låna de
Grekiska filosofernas förträffliga yttrande om
Plato, men i en omvänd meniug: Om Jupi-
ter talade vårt språk, så skulle han icke tala
sort Lord Brougham.
Lord Brougham har ovanliga kunskaper.
Ingen känner bättre än han våra kolonier och
provinser, våra bBundsförvandter och fiender,
de förras rättigheter och privilegier, de sed-
nares tänkesält mot oss, och allas intressen i
afseende på Stora Britannien. I hans karak-
——