verksam del i de vigtigaste debatter.
Vi förbigå med tystvad drottning GCarolinas
rättegång, hvilken agde rum 18203; den del
han, som ordförande i Sällskapet för utbre-
dandet af nyttiga kunskaper tagiti des skrif-
ter, och att han grundlagt Londons universi-
tet, Vår afsigt har varit att säga några ord
om hans yttre och bans karakter, samt att
lemna en teckning af talaren och statsman-.
nen.
Lord Broughams anletsdrag äro ytterst sträf-
va; bans panna är hög, bavs bals lång och
sen full, bansmun, näsa och ögon tyckas, om jag
så får säga, liksom sammangjutna om hvarandra I
midt i ansigtet ; hans hufvud är ingalunda vac-
kert; men röjer, från bvilken sida det betrak-
tas, tvdligt det inneboende snillet. Ögonen, helt
och hållet gömda under breda skrynkor, tyc-
kas försvitna, när ban afhör någon, eller öf-
verdragas med en -hinhaktig betäckning, som
beiöfvar dem de förfärande blixtar, som el-
jest skjuta fram ir detn, hvilket döljer Kangs
tankar och afsigter, äfven för den skärpsynta-
ste forskning. bord Brovghams utseende är
alfvarsamt, sorgbundet, dystert öch nästan
frånstötande; hans former äro kantiga, benak
tiga och tinga: Under ana samtal är han all-
tid kall och obekymrad om allt; havs: del-
ser koncentreras liksom i ett citadell, hvilket
intet atilleri skule kufva, ingen mina skaka;
och äfven när han uppenbarar hela kraften af
sin vältalighet, när hans åhörare äro skakade
af hans ord, och hans röst ljuder likt åskan
på afstånd, hvilken ingen af vår tids talare
mera liknar än han, när det omedelbara före-
målet för hans förebråelser liggeri den grym-
maste och plågsammaste döds skamp — äfven då
är uttrycket i hans ansigte kallt och dystert,
och han triumferar öfver andras passioner;
medan han sjelf synes upphöjd öfver allt hvad
passion heter,
Man må ej i stilen af Lord Broughams väl-
talighet och i uppställningen af hans tal söka
en smäktande ljufhet, melodi och cadence.
Denne talare väljer företrädesvis de skarpaste
och strängaste uttryck. Han går till väga som
n fullkomlig mästare i slutkonst och skarp-
sinnighet; och då han åsidosätter de klassiska
formerna, behöfva hans ordvändningar och allu-
sioner strängaste granskning för att bli regel-
bundna. Ofta bildar en enda mening ett full-
ändadt tal, och likväl är hans logik så klar,
att föreningen af talets alla delar synes full-
komlig, och hvar och en är nyckeln till den
följande. Lord Broughams stil skulle kunna
jemföras med en koncavspegel, som icke kastar
spridda strålar, utan hvars ljus är helt och hål-
let concentreradt i en stark och oemotstånd-
lig brännpunkt. Lord Brougham framgår 1c-
ke på en rak och jemn väg; han börjar med
att utveckla en spiral, hvars vidlyftiga kvök-
ningar han småningom sammantränger för att
rigta dem emot bufvudpunkten för anfallet.
Man inser i början icke hvad han åsyftar med
de mångfaldiga materialier han hopar framför
sig. Man öfverraskas af hans svängningar om-
kring den egentliga stråten; men i den mån