FKalgidoskop,
Sedan vi nämnt huru en gång salig Gran-
skaren i lifstiden kom att göra berättelse om
ett föregifvet dödsfall, ålägger oss rättvisan
att äfven erinra det icke han var den ende
som hoppade i galen tunva, Dit digra Dag-
bladet bar nemligen många gånger råkat i
samma fördömelse , med den skillnad, att då
Granskaren lade folk i grafven, lade Dagbla-
det dem i brudsängen., Vi minnas t. ex. bn-
ru Dagbladet i fjol i sin enfald notificerade,
alt en bättre mansperson blifvit sammanvigd
med en Värdshuspiga, ehuru det sedan be-
fanns att brölloppet blott hade stått —i Dag-
blads-Redaktörns bjerna, — —— en — allt-
för omöblerad bröllopssal!
Samma Redaktör gjorde en annan gång ve-
terligt, att en ung tjensteman bade af våd-
lig händelse aflidit, och hela Redaktionen
kom i fara att dö af förskräckelse, då den
omkomna, i precist samma skepnad som han
gick här i verlden, inträdde i Dagblads-Con-
toiret och frågade med dunderstämma: huru
nan understod sig —— Det dröjde länge in-
nan den förfärade Redaktionen öfvertygade
sig att han icke var någon vålnad.
Sannolikt hade Dagbladet fått en tryckfri-
hets-process på halsen, om icke den naturliga
medömkan, som dess Redaktion alltid ingilver,
hade aflägsnat alla känslor af förtrytelse.
—— — —— WL F