Talarenhs öfvertygelse i dessa ämnen var, att tkronens ärftlighet och all enskild egendoms försvinnande vero de tvänne stora vilkor, under hvilka Konungadömet sammansmälte med monarkens persons och under hvilka de kunde lofva den Kongkh Familjen en säker framtid. — Ministrarner förslag rubbade det ena af dessa vilkor, samt tillintetgjorde det deigerom, att det ansåg Konungen kunna besitta ep-kild fast egendom och tillät honom disponera öfver dess användande äfven efter sin död. Jag skall, sade talaren, anföra exemplet af en Furste, som delade sin tid och sina omsorgeremellan sina regentpligter och skötseln af. sin-egenp egendom; det var Österrikiske Kejsaren Frans, Maria Theresias Gemål. Denne Furste ägde Storhertigdömet Toscana, som han hade förvärfvat i utbyte met Lothringen. Detta var hans enskilda egendom, hvars inkomster föranledde honom att spara och till och med göra spekulationer. Han öfverlemnade sig åt företag af alla slag. År 1756 lefvererade han fourage och proviant åt Preussiska armeen, under det hans gemål Maria Theresia var sysselsatt med kriget emot samma armåe. Talaren ville på grund häraf, att Konungen, medan han regerade, skulle öfverlemna. sin enskilda egendom åt staten, och endast lefva af nationens anslag. Tutbyte mot denna åtgärd, som talaren ansåg vara föreskrifven af en sträng politisk conseqvens, borde staten förse alla den Kungliga familjens bebof; och härtill vore civillistan anslagen. En annan omständighet vore, att akta sig för alla falska analogier med föregående civillistor. -Carl X:s eivillista var en härmning efter Ludvig X VIII:s, som hade ärft Kejsardömets, hvilket åter alltför troget hade afskrifvit Ludvig XVI:s, Med Ludvig XVI åter hade constituerande församlingen icke velat pruta på priset för landets. befrielse; den hade derföre skänkt homom de 25 milfioner han begärde, och denna: summa var föreslagen enligt traditionerna från Ludvig XIV:des psiaktfulla hof. En sådan civillista vore icke mera ett uttryck af tiden. Antingen man således ville anslå civillistan att utgå på större eller mindre terminer för controllens skull, så borde man i allt fall derifrån aflägsna all fastighets-förläning, emedan den rubbade landets prodactiva krafter, och alla dessa slott, hvilkas prakt vore så tung för de skattdragande och utan nytta för Konungen, som kanske aldrig besökte dem. Man borde sälja alla dessa kostsamma boställen, för att lägga dem till ytan af den alstrande jorden. Den enskilde skulle smart sätta plogen ; parkerna och industrien befolka de gamla palatserna; och denna förändring skulle snart sätta dygdens och trefnadens verkliga tillvaro V stället för vissa minnen af Frankrikes gamla Konungar, hvilka talaren önskade kunna utplåna lika lätt ur historien, som skildringarna teraf ifrån väggarna af deras honingar. 2 ae