Talarenhs öfvertygelse i dessa ämnen var, att
tkronens ärftlighet och all enskild egendoms
försvinnande vero de tvänne stora vilkor, un-
der hvilka Konungadömet sammansmälte med
monarkens persons och under hvilka de kun-
de lofva den Kongkh Familjen en säker fram-
tid. — Ministrarner förslag rubbade det ena
af dessa vilkor, samt tillintetgjorde det de-
igerom, att det ansåg Konungen kunna be-
sitta ep-kild fast egendom och tillät honom
disponera öfver dess användande äfven efter
sin död.
Jag skall, sade talaren, anföra exemplet
af en Furste, som delade sin tid och sina om-
sorger- emellan sina regentpligter och skötseln
af. sin-egenp egendom; det var Österrikiske Kej-
saren Frans, Maria Theresias Gemål.
Denne Furste ägde Storhertigdömet Toscana,
som han hade förvärfvat i utbyte met Loth-
ringen. Detta var hans enskilda egendom,
hvars inkomster föranledde honom att spara
och till och med göra spekulationer. Han
öfverlemnade sig åt företag af alla slag. År
1756 lefvererade han fourage och proviant åt
Preussiska armeen, under det hans gemål Ma-
ria Theresia var sysselsatt med kriget emot
samma armåe.
Talaren ville på grund häraf, att Konun-
gen, medan han regerade, skulle öfverlemna.
sin enskilda egendom åt staten, och endast
lefva af nationens anslag. Tutbyte mot denna
åtgärd, som talaren ansåg vara föreskrifven
af en sträng politisk conseqvens, borde staten
förse alla den Kungliga familjens bebof; och
härtill vore civillistan anslagen.
En annan omständighet vore, att akta sig
för alla falska analogier med föregående civil-
listor. -- Carl X:s eivillista var en härmning
efter Ludvig X VIII:s, som hade ärft Kejsar-
dömets, hvilket åter alltför troget hade af-
skrifvit Ludvig XVI:s,
Med Ludvig XVI åter hade constituerande
församlingen icke velat pruta på priset för
landets. befrielse; den hade derföre skänkt ho-
mom de 25 milfioner han begärde, och denna:
summa var föreslagen enligt traditionerna från
Ludvig XIV:des psiaktfulla hof. En sådan ci-
villista vore icke mera ett uttryck af tiden.
Antingen man således ville anslå civillistan
att utgå på större eller mindre terminer för
controllens skull, så borde man i allt fall der-
ifrån aflägsna all fastighets-förläning, emedan
den rubbade landets prodactiva krafter, och alla
dessa slott, hvilkas prakt vore så tung för
de skattdragande och utan nytta för Konun-
gen, som kanske aldrig besökte dem. Man
borde sälja alla dessa kostsamma boställen,
för att lägga dem till ytan af den alstrande
jorden. Den enskilde skulle smart sätta plogen
; parkerna och industrien befolka de gamla
palatserna; och denna förändring skulle snart
sätta dygdens och trefnadens verkliga tillvaro
V stället för vissa minnen af Frankrikes gamla
Konungar, hvilka talaren önskade kunna ut-
plåna lika lätt ur historien, som skildringarna
teraf ifrån väggarna af deras honingar.
2
ae