nedra botten och frågar: Lefver gumman ännu? — Hvilken gumma? — Hon som fiek det svåra slaget. — Nej, hon dog i morse. — Betjenten går hem och berättar detta för sin herre, som pu ansåg saken otvifvelaktig. Sedan har det blifvit upplyst, att budet fått origtig adress, och råkat in i ett annat hus, der händelsevis en annan Enka samma dag hade dött af slag nemligen invärtes, eller apoplexi. Denna händelse påminner oss om Granskarens otur för några år sedan, att kupgöra en berättelse om Hans Excellens Giefve Cederhjelms död, beledsagad af en fullständig och prunkande Nekrolog, vid hvars läsning Hans Excellens sjelf, som var vid: fullkomlig helsa, skall hafva skrattat rätt godt. Samma händelse bar varit med Hr G. A. Wulff, som för någon tid sedan påstods hafva dött af förargelse deröfver, att en annan fått de femti dukaterna, om hvilka ban täflat i Medborgaren. Det är en gammal sägen, att dylika irriga berättelser om dödsfall, skoia hafva den fördelen, att personen, som de angå, icke dör samma år. Om så är, synas deicke böra medföra något obehag. Det bästa hopp bör då vara för Enkan Qvarnströms tillfrisknande; och Hr Wulff synes varaen odödlig man, åtminstone för i år. i SD a aa a