nedra botten och frågar: Lefver gumman än-
nu? — Hvilken gumma? — Hon som fiek
det svåra slaget. — Nej, hon dog i morse.
— Betjenten går hem och berättar detta för
sin herre, som pu ansåg saken otvifvelaktig.
Sedan har det blifvit upplyst, att budet fått
origtig adress, och råkat in i ett annat
hus, der händelsevis en annan Enka samma
dag hade dött af slag nemligen invärtes, el-
ler apoplexi.
Denna händelse påminner oss om Granska-
rens otur för några år sedan, att kupgöra en
berättelse om Hans Excellens Giefve Ceder-
hjelms död, beledsagad af en fullständig och
prunkande Nekrolog, vid hvars läsning Hans
Excellens sjelf, som var vid: fullkomlig helsa,
skall hafva skrattat rätt godt.
Samma händelse bar varit med Hr G. A.
Wulff, som för någon tid sedan påstods haf-
va dött af förargelse deröfver, att en annan
fått de femti dukaterna, om hvilka ban täf-
lat i Medborgaren.
Det är en gammal sägen, att dylika irriga
berättelser om dödsfall, skoia hafva den för-
delen, att personen, som de angå, icke dör
samma år. Om så är, synas deicke böra med-
föra något obehag. Det bästa hopp bör då
vara för Enkan Qvarnströms tillfrisknande;
och Hr Wulff synes varaen odödlig man, åt-
minstone för i år. i
SD a aa a