tillgifvenhet egnas alla civillistor, alla dynastier, och hvilka hugga sig fast vid hvilken thron som står dem närmast, framför allt vid Skattkammaren, . .. ... Herr Vatout. Jag begär ordet mot en personlighet . . . (Skratt på flyglarne; knot i centern) Herr de Corcelles ..v . . Som uppsluka alla myndigheter, under förevändning af oinskränkt tillgifvenhet, förblinda Fursten under det de smeka bonom, frånrycka honom folkets bjertan; för att snärja honom genom isolering, undertekna ordonnancer, anbefalla blodbad och störta folken i förderfvet. Man mäter Konungens oberoende, hans styrka, hans värdighet, efter antalet af hans slott , ofantligheten af hans inkomster, mängden af hans tjenare, och konsternas tjusningskraft uppkallas för att kringvärfva hopom med en gloria, en slags yttre dyrkan som betvingar massans inbillningskraft. Man anför vissa häfdvunna praktseder, hvilkas ömsesidighet i anseende till Utrikes makter kan synas nyttig eburu den ingalunda är nödvändig. Slutligen tillägger man innehafvaren af en Civillista en slags verkligt ekonomisk egerskap, då man påstår att hans slösande frikostighet har den underbara förmågan att rikta industrien och näringarne . . .. . då det lik väl, om jag ej bedrar mig, är just Civilli-stan som riktas af dem. En anständig årsinkomst af staten jemte åtnjutandet af hufvudstadens 2:ne vackraste palatser och af 3 till 4 Kungliga boningar på Jandet, förslå obestridligen att åt Kronan betrygga en fri, beqväm, öfver alla enskildas rikedomar, ja, öfver de fleste andra regerande Furstars ipkomst upphöjd ställning. Till talrika slott erfordras en oräknelig massa af tjenare af alla grader och förhållanden i samhället. Men vittnar icke historien tillräck ligt, att det värsta af allt slafveri är att vara chef för denna client-skara som kallas hofvet, och att herrligheten att lydas utaf dessa tallösa egoister , som dag och natt intrigera för egen förkofran, i sjelfva verket ej är någon annan än att med otrolig möda och besvärsligheter af alla slag, lyda dem alla! Ingenting är så pinsamt och dyrköpt som att göra sig dem tillgifna! Derföre skall ock aldrig civillistan bli nog rik att betäcka kostnaderne för dessa tillfälliga behof och tillfredsställa dessa stortiggares omättliga egoTystnad. Men Kungadömets behof må vara hvilka som helst, så är det bättre att dess inkomster helt och hållet bestå af räntor af staten, och att således den gamla civillistans fastigheter, med undantag af några prakt-boningar, återgå till förvaltningen af domänerne, eller bortsäljas. En publik förvaltning lyckas icke väl, det vet jag, att draga inkomster af domäner; Men en Hofadministration är ändå kostsammare, Uppbörden af kronans alla inkomster medtager 25 proconmt af behållningen. Den skulle