tillgifvenhet egnas alla civillistor, alla dyna-
stier, och hvilka hugga sig fast vid hvilken
thron som står dem närmast, framför allt
vid Skattkammaren, . .. ...
Herr Vatout. Jag begär ordet mot en per-
sonlighet . . . (Skratt på flyglarne; knot i
centern)
Herr de Corcelles ..v . . Som uppsluka
alla myndigheter, under förevändning af o-
inskränkt tillgifvenhet, förblinda Fursten un-
der det de smeka bonom, frånrycka honom
folkets bjertan; - för att snärja honom genom
isolering, undertekna ordonnancer, anbefalla
blodbad och störta folken i förderfvet.
Man mäter Konungens oberoende, hans
styrka, hans värdighet, efter antalet af hans
slott , ofantligheten af hans inkomster, mäng-
den af hans tjenare, och konsternas tjusnings-
kraft uppkallas för att kringvärfva ho-
pom med en gloria, en slags yttre dyrkan
som betvingar massans inbillningskraft.
Man anför vissa häfdvunna praktseder,
hvilkas ömsesidighet i anseende till Utrikes
makter kan synas nyttig eburu den ingalun-
da är nödvändig.
Slutligen tillägger man innehafvaren af en
Civillista en slags verkligt ekonomisk eger-
skap, då man påstår att hans slösande friko-
stighet har den underbara förmågan att rik-
ta industrien och näringarne . . .. . då det
lik väl, om jag ej bedrar mig, är just Civilli--
stan som riktas af dem.
En anständig årsinkomst af staten jemte
åtnjutandet af hufvudstadens 2:ne vackraste
palatser och af 3 till 4 Kungliga boningar på
Jandet, förslå obestridligen att åt Kronan
betrygga en fri, beqväm, öfver alla enskildas
rikedomar, ja, öfver de fleste andra regerande
Furstars ipkomst upphöjd ställning.
Till talrika slott erfordras en oräknelig massa
af tjenare af alla grader och förhållanden i
samhället. - Men vittnar icke historien tillräck -
ligt, att det värsta af allt slafveri är att vara
chef för denna client-skara som kallas hofvet,
och att herrligheten att lydas utaf dessa tal-
lösa egoister , som dag och natt intrigera för
egen förkofran, i sjelfva verket ej är någon
annan än att med otrolig möda och besvär-
sligheter af alla slag, lyda dem alla!
Ingenting är så pinsamt och dyrköpt som
att göra sig dem tillgifna! Derföre skall ock
aldrig civillistan bli nog rik att betäcka kost-
naderne för dessa tillfälliga behof och till-
fredsställa dessa stortiggares omättliga ego-
Tystnad.
Men Kungadömets behof må vara hvilka
som helst, så är det bättre att dess inkomster
helt och hållet bestå af räntor af staten, och
att således den gamla civillistans fastigheter,
med undantag af några prakt-boningar, åter-
gå till förvaltningen af domänerne, eller bort-
säljas.
En publik förvaltning lyckas icke väl, det
vet jag, att draga inkomster af domäner; Men
en Hofadministration är ändå kostsammare,
Uppbörden af kronans alla inkomster medta-
ger 25 proconmt af behållningen. Den skulle