sons hemvist och gömmor, utom guldknapparne samt penningarne, hvilka sistnämnde han lärer användt. Vid första förhöret bekände Andersson genast sin delaktighet i detta tjufnadsbrott; hvaremot Petersson bestred att han deruti varit på något sätt delaktig eller derom egde vingaste kännedom; men då det ena efter det andra af tjufgoadset hos honom blef funnet, har han erkändt att förbållandet vore så, som Andersson uppgifvit. Ransakningeu fortgår ännu i Kongl. Poliskamaren.