slag såsom det 1 tjutspraket skalF heta, Andersson vär väl j i början rätt benägen att åter försöka sin. lycka och yttrade farhåga om en gynnande utgång; men då Petterson, såsom hemma här i ståden och noga bekant med husen, sade sig. veta hvarest de lätteligen skulle kunna åtkomma: så: väl penningar som saker utaf värde, ingiek äfven Andersson på förslaget och förklåräde sig beredvillig att biträda Pettersson... .De kommo då öfverens och uppgjorde planen till företaget. -Som rummen der stölden skulle ske-vora belägna I tr. upp ech dörrårne voro vwoga läste, måste stege anstaffas. En sådan fänns ock i Egendomen der Pettersson :-bodde; -och den transporterade Andersson några dagar förut till grannskapet af stället och lade den på gatan emot ett plank. Några lappar besmordes med tjära, för att kunna inslå fönsterna utan att derigenom något buller skulle uppkomma. Ett huggjern och n större tälgknif samt ljus hade Pettersson i: beredskap och en flaska med phosphor samt dertill hörande svafvelstiekoranskaffades. Såtarida utrustade gingo de åstad. Framkomrne till buset, och sedan de noga undersökt huruvida någon kuvde höra dem, uppreste de stegen mot ett vid porten varande plänky och Andersson gick upp, medan Petterson. stannade på gatan vid en annan port, för att gifva tillkänna om någon skulle komma. Emedlertid sedan Andersson uppkommit på lanket, drog han stegen efter sig och satte en på ardra sidan inåt gården, samt nedgick dit, och .styttade stegen mot det honom af Petersson anvisade fönstret. Med tillhjelp af de tjärade lapparne lyckades det honom att slå in fönstret utan att något särdeles buller åstadkoms, hvarefter han kvöp in i rummet, slog eld i ljuset, sanat med huggjernet uppbröt chiffomera och Bborttög de deruti förvarade penningar, 3ine guldur med guldnycklar, 7 st. guldknappar, eh silfversklädesbörste samt en räkboörste, en rätig halsduk, ane kragar och ett par hängslen, hvarefter ban åter förfogade sig ut samma väg som han ingått. Med tillhjelp af stegen åter uppkommen på planket, skulle haw försöka att åter draga den efter sig, men som det ej genast lyckades, hoppade han ned på gatans, mer stötte sig dervid så illå, attiban trodde det ena benet vara afbrutet och kunde icke gå från stället. Petersson, sött emedtertid stod qvar; försökte väl att bära honom, men som Andersson var för tung, måste han snart lägga ned honem å ett på gatan ståenGe åkton, såmt gick hem efter sin häst med släda och förde honom på detta sätt till Peterssohs hemvist. Der blef Andersson lagd i ett utbus elter skrubb i förstugen, och lenönad utan: ringaste tillsyn af Petersson, samt var äpnu der qvarliggande då ban af polisbetjeningen anträffades och till häkte affördes. Petersson avammade tjufgodset och håde redan hunnit att till en bohddräng från Ångermanland, som nu med fögel och andra varor uppehåller sig i stora Hälsinggården vid Hötorget, försälja det ena af ureb, samt för 5 R:dr pantsätta det andra hos Frädgårdsmä tarwen RBRergsavist vid stora Sutbramnnceocatan å Norr