slag såsom det 1 tjutspraket skalF heta, Anders-
son vär väl j i början rätt benägen att åter
försöka sin. lycka och yttrade farhåga om en
gynnande utgång; men då Petterson, såsom
hemma här i ståden och noga bekant med
husen, sade sig. veta hvarest de lätteligen skul-
le kunna åtkomma: så: väl penningar som sa-
ker utaf värde, ingiek äfven Andersson på
förslaget och förklåräde sig beredvillig att bi-
träda Pettersson... .De kommo då öfverens och
uppgjorde planen till företaget. -Som rummen
der stölden skulle ske-vora belägna I tr. upp
ech dörrårne voro vwoga läste, måste stege an-
staffas. En sådan fänns ock i Egendomen der
Pettersson :-bodde; -och den transporterade An-
dersson några dagar förut till grannskapet af
stället och lade den på gatan emot ett plank.
Några lappar besmordes med tjära, för att
kunna inslå fönsterna utan att derigenom nå-
got buller skulle uppkomma. Ett huggjern
och n större tälgknif samt ljus hade Petters-
son i: beredskap och en flaska med phosphor
samt dertill hörande svafvelstiekor- anskaffa-
des. Såtarida utrustade gingo de åstad. Fram-
komrne till buset, och sedan de noga under-
sökt huruvida någon kuvde höra dem, upp-
reste de stegen mot ett vid porten varande
plänky och Andersson gick upp, medan Petter-
son. stannade på gatan vid en annan port, för
att gifva tillkänna om någon skulle komma.
Emedlertid sedan Andersson uppkommit på
lanket, drog han stegen efter sig och satte
en på ardra sidan inåt gården, samt nedgick
dit, och .styttade stegen mot det honom af
Petersson anvisade fönstret. Med tillhjelp af
de tjärade lapparne lyckades det honom att
slå in fönstret utan att något särdeles buller
åstadkoms, hvarefter han kvöp in i rummet,
slog eld i ljuset, sanat med huggjernet uppbröt
chiffomera och Bborttög de deruti förvarade
penningar, 3ine guldur med guldnycklar, 7 st.
guldknappar, eh silfversklädesbörste samt en
räkboörste, en rätig halsduk, ane kragar och
ett par hängslen, hvarefter ban åter förfogade
sig ut samma väg som han ingått. Med till-
hjelp af stegen åter uppkommen på planket,
skulle haw försöka att åter draga den efter
sig, men som det ej genast lyckades, hoppade
han ned på gatans, mer stötte sig dervid så il-
lå, attiban trodde det ena benet vara afbru-
tet och kunde icke gå från stället. Petersson,
sött emedtertid stod qvar; försökte väl att bä-
ra honom, men som Andersson var för tung,
måste han snart lägga ned honem å ett på
gatan ståenGe åkton, såmt gick hem efter sin
häst med släda och förde honom på detta sätt
till Peterssohs hemvist. Der blef Andersson
lagd i ett utbus elter skrubb i förstugen, och
lenönad utan: ringaste tillsyn af Petersson, samt
var äpnu der qvarliggande då ban af polis-
betjeningen anträffades och till häkte affördes.
Petersson avammade tjufgodset och håde re-
dan hunnit att till en bohddräng från Ånger-
manland, som nu med fögel och andra varor
uppehåller sig i stora Hälsinggården vid Hö-
torget, försälja det ena af ureb, samt för 5
R:dr pantsätta det andra hos Frädgårdsmä tar-
wen RBRergsavist vid stora Sutbramnnceocatan å Norr-