annat slag, sedan på samma sätt dem, som höra
till ett tredje o. s. v.j till dess han säkert in-
bämtat hvart slag särskildt. Sedermera borde
han vänjas, att beskrifva alla de föremåk, han
på detta sätt lärt känna, utam att fästa sig vid
någon viss klass , och blott uppräkna dem ef-
ter deras läge till hvarandra. På sådant sätt
skulle den åsyftade kännedomen af kuststräck-
nirgen både lättare och säkrare inhämtas. Man
skulle t. ex. börja med att lära känna de haf,
som omgifva det landet, bvars kuststräckning
man vill beskrvifva, derefter vikarre , som stöta
derintill, dernäst sunden, så halföarna , sedan
uddarna och flodernas utlopp, allt i samma
rigtning, men också allt hvar för sig, så att
lärjupgen icke fioge öfvergå till vikarne förr,
än han lärt väl känna hafven, icke till uddar-
ne förr, än. han säkert inhämtat kunskapen om
balföarne o-. s. v. . När allt detta vore hos bo-
nom så väl inprägladt, att: han. icke blott
fram och tillbake utan huru som hälst kän-
de läget och namnet på dessa föremål; så
kunde ban utan serskild öfning fullständigt
beskrifva hela kuststräckningen: Förf. haräf--
ven ansett detta uppräknande af föremål; som
höra, till samma slag, nödvändigt -och derföre
efteråt upptagit en förteckning på dem såsom:
ett slags rekapitulation; men:vi tro en om-:
vänd ordning skulle både varit naturligast och
underlättat lärandet, emedan då uppmärksam-:
heten hos färjungen i början sprides till före-
mål af flere olika slag, skall förvirring, oreda
och osäkerhet i kunskaper uppkomma.
Det bäst lyckade i hela arbetet är beskrif-.
ningen öfver ländernas naturliga beskaffenhet,
och vi önska, att förf. användt samma omsorg
på de öfriga delarne af sitt arbete, som då
säkerligen blifvit ganska brukbart. Nu lIem-
nar det ännw mycket i detta fall att önska.
Af större vigt, än dessa erinringar vid ar-
betetå plan, äro ty värr de anmärkningar man
kan och måste göra vidutförandet. Vi känna
väl pligten af skonsamhet mot er författare,
som första gången uppträder i det allmänna,
men med denna grannligenhet äro vi likväl
skyldige att icke förhålla sanningen, i afseen-
de på ett arbete, till ungdomens undervis-
ning. i j
Förf. synes hafva haft det hufvudfelet att.
öfverlemna sig åt en alltför stor brådska. Han
har nemligen hvarken gifvit sig tid, att
tillbörligt orda sina ämnen, att rätt eftertänka
hvad han kunde förbigå eller borde upptaga,
att rådfråga. pålitliga hjelpredoxr, eller att åt
sjelfva stilen och föredraget gifva behörig om-
vårdnad. Efter vårt omdöme, kam man med:
skäl anföra mot boken, att den ofta är min-
dre redig och fullständig, att den har många
origtiga uppgifter, samt alltför stor vårdslös-
het om skrifsättet. i
En lärobok, som skalt förtjena att antagas
vid våra offemtfiga läroverk, bör naturligtvis
icke vara så beskaffad, att läraren alltför of-
ta blir nödsekad; att göra rättelser deri.
Vi anföra några tillfälligtvis valda ställen
bland mängden af dem, som gifvit anledning
till ofvanstående anmärkninger.