annat slag, sedan på samma sätt dem, som höra till ett tredje o. s. v.j till dess han säkert inbämtat hvart slag särskildt. Sedermera borde han vänjas, att beskrifva alla de föremåk, han på detta sätt lärt känna, utam att fästa sig vid någon viss klass , och blott uppräkna dem efter deras läge till hvarandra. På sådant sätt skulle den åsyftade kännedomen af kuststräcknirgen både lättare och säkrare inhämtas. Man skulle t. ex. börja med att lära känna de haf, som omgifva det landet, bvars kuststräckning man vill beskrvifva, derefter vikarre , som stöta derintill, dernäst sunden, så halföarna , sedan uddarna och flodernas utlopp, allt i samma rigtning, men också allt hvar för sig, så att lärjupgen icke fioge öfvergå till vikarne förr, än han lärt väl känna hafven, icke till uddarne förr, än. han säkert inhämtat kunskapen om balföarne o-. s. v. . När allt detta vore hos bonom så väl inprägladt, att: han. icke blott fram och tillbake utan huru som hälst kände läget och namnet på dessa föremål; så kunde ban utan serskild öfning fullständigt beskrifva hela kuststräckningen: Förf. haräf-ven ansett detta uppräknande af föremål; som höra, till samma slag, nödvändigt -och derföre efteråt upptagit en förteckning på dem såsom: ett slags rekapitulation; men:vi tro en om-: vänd ordning skulle både varit naturligast och underlättat lärandet, emedan då uppmärksam-: heten hos färjungen i början sprides till föremål af flere olika slag, skall förvirring, oreda och osäkerhet i kunskaper uppkomma. Det bäst lyckade i hela arbetet är beskrif-. ningen öfver ländernas naturliga beskaffenhet, och vi önska, att förf. användt samma omsorg på de öfriga delarne af sitt arbete, som då säkerligen blifvit ganska brukbart. Nu lIemnar det ännw mycket i detta fall att önska. Af större vigt, än dessa erinringar vid arbetetå plan, äro ty värr de anmärkningar man kan och måste göra vidutförandet. Vi känna väl pligten af skonsamhet mot er författare, som första gången uppträder i det allmänna, men med denna grannligenhet äro vi likväl skyldige att icke förhålla sanningen, i afseende på ett arbete, till ungdomens undervisning. i j Förf. synes hafva haft det hufvudfelet att. öfverlemna sig åt en alltför stor brådska. Han har nemligen hvarken gifvit sig tid, att tillbörligt orda sina ämnen, att rätt eftertänka hvad han kunde förbigå eller borde upptaga, att rådfråga. pålitliga hjelpredoxr, eller att åt sjelfva stilen och föredraget gifva behörig omvårdnad. Efter vårt omdöme, kam man med: skäl anföra mot boken, att den ofta är mindre redig och fullständig, att den har många origtiga uppgifter, samt alltför stor vårdslöshet om skrifsättet. i En lärobok, som skalt förtjena att antagas vid våra offemtfiga läroverk, bör naturligtvis icke vara så beskaffad, att läraren alltför ofta blir nödsekad; att göra rättelser deri. Vi anföra några tillfälligtvis valda ställen bland mängden af dem, som gifvit anledning till ofvanstående anmärkninger.