pandet fer som Ärgus 1 sitt konstspråk
kallauve att pumpa folk på politiska, filteiä-
racoch comn-ercieHa nyheter hade hufvud-.
redaktörn behållit ät su egen diplomatiska
förmåga. !MDe fleste! Schsycitzörkrender lära sett.
hura Hlitigt han sysselsatt. sig med denna
pumpring, ockhvävpu i dag ser man bonom
jemnå. pustande Och fnysande traska omkring
med sina nybets-hinkar. NWNågondera är mer-
vudels. full,
I öfrigt böra! vi erinra, att då Argus:
sdragit striden-helt och hållet inom personlig-:
betens oraråde, och icke bryr sig om huru
djupt han sjelf. sjunker -om han blott kan
draga någon annan med sig, så synes allmän-
heten böra vara ledsen vid det Argusiska
käbblet. Publiken Känner redan både Afton-
bladets och Argi Redaktörer tillräckligt såsom
Pnrblicister, för att, käbblet förutan , kunna
fälla sin dom dem emellan )