ma återinförandet af en constiutution i Por-J
tugal.
Det är ganska natwligt att de absoluta Re-
geringarna, som icke frukta någonting så
mycket som den poktiska friheten äfven må-
ste söka lägga hinder i vägen för uppenbarel-l
serna deraf, hvar belst de förekomma och för
hvarje ny constitution, såsom ett befordrings-
medel dertill. Men att detta hat och denna
dumma fruktan skulle gå så långt, var lik väll
svårt att förutse. Hvar och en känner hvad j
legitimiteten betyder i Regenternas ögon.
Hvad vore väl monarkien utan densamma,
säga jun alla äkta monarkiska skrviftställlare.
En vald monark är för dem en föga mindre
styggelse än en president: ty den utgör jul
redan ett faktiskt bevis på folksuveräniteten ,
och ett förnekande af monarkiens Gudsnåde-
lighet, om vi få nyttja detta uttryck, men j
folksuveräniteten, mena de, — hvad är den
annat än en förklädd republik, — och får
blott republiken ett finger med i spelet så
griper den, frukta de, snart till med båda hän-
derna, och släpper icke lätt sitt rof.7 —
Mau döme derföre om vederbörandes för-
skräckelse för det convstitntionella systemet, då
en ibland Europas mest legitima ättlingar, det
lysande huset Bragenzas förstfödde, derförel
skall uppoftras!
Vi hade likväl sä när glömt, att Dan Mi-j
guel ieke blifvit vald af Nationen till Regent
öfver Portugal: han har med våld och list
inkräktat thronen, och upprätthåller sig der
endast genom sina grymheter och med tillhjelp
af presternas inverkan på en vidskeplig och
djurisk pöbelmassa. Vi lemna derhän, huru-
vida det är detta, som länder honom till ab-
solution i suveränernas ögon; emedlerfid är be-
viset öfver den anda, som leder de goda Fur-
starne, ingalunda tvetydig, i fall tidningarnes
förmodan verkligen skulle bekräftas, hvilket
snart kommer att visa sig.