2 -? fytrne, SOIN Englana under stå hittills varan— ee författning njutit, och anförde som bevis, att staten under ett treltioirigt krig selt sig ) stånd att utgilva 1000 millioner pund sterling! Or Stuart FVortley (son af Lord Wharncliffe) talade mot reformen, likasom i föregående sessionen, men tcke, som han sjelf ganska naivt tillstod, af kärlek för saken, utan af oro för landets belägenhet. Hr Godson, Öfverste Food och Sir Henry IVilloughby voro för principerna i billen, men hoppades att komiten skulle ändra vissa punkter. Sir Ch. fFMetherell fick ordet och talade med. större bitterhet än någonsin förut. Han kallade reformens anbang för menniskoslägtets fieuder, devas grundsatser för Jacobinism och deras bill för början till revolution och laglösbet. Hr Standey, Secreterare för Irland, föreböll de förra talarne de smädliga och sårande utÅryck de begagnat, och var isynnerhet förargad deröfver att man kallat majoriteten: en stespotisk regerings mutade ja-karlar. Hvad anti-reformisterne yttrat om moderrt reform, syntes honom ej förtjena något afseende; de hade länge nog styrt landet, men ännu jiele förrådt någon lust för reformer. Jemförelsen med 1640 års revelution förkastade han alldeles. Carl I hade varit en tyrann, kränkt statens grundlagar och slutat somy hvarje ty rann borde sluta. Sluteligev uppsteg Siv Robert Peel. Han: långa tal innehöll för det mesta personligt rättfärdigande för förebråelsen att, ehuru han förut varit den ifrigaste Anti-Emancipationist, en tid derefter ha gemomdrifvit katholrkermas emaveipation. Hvarföre, frågade han, är då Markis Lansdowne, ledamot af Canningska ministeren, eburw Canning uttryckligt förklarade, att hela hans kabi ett afgörande var emot reformen, nu öfvergången till refarmisterne? Han slatade med de orden, att så länge hån ännn hade hf och anda qvar, skulle han sätta sig emot Constitutionens tillintetgörande. Slutligen förskaffade sig äfven Hr Hunt med möda nägra minuters gehör, men blef snart öfverröstad af husets otålighet. Begge partierne triumfera, reformisterne öfver sin stora majoritet, och anti-reformisterne, emedan ingen af deras anhängare ändrat tänkesätt; likväl voro flere ibland dem frånvarande. Man är för ingen del belåten med husets långa prorogerande, och drar deraf den skhutsatsen, att ministeren ieke ännu utstakat någon bestämd bana för sakens gång. Inger tvillar på billens förkastande i öfverhuset; derom äro alla euse. Times anbefaller oupphörligt det emda medlet: en skyndsam Påärs-utoämning — 1 motsatt bändelse, tillägger den, skall Storbrittannien, förvän sommaren inträffar, från ena ändan till den andra, vara en skådenlats för blod