2
-?
fytrne, SOIN Englana under stå hittills varan—
ee författning njutit, och anförde som bevis,
att staten under ett treltioirigt krig selt sig
) stånd att utgilva 1000 millioner pund ster-
ling!
Or Stuart FVortley (son af Lord Wharn-
cliffe) talade mot reformen, likasom i föregå-
ende sessionen, men tcke, som han sjelf gan-
ska naivt tillstod, af kärlek för saken, utan af
oro för landets belägenhet.
Hr Godson, Öfverste Food och Sir Henry
IVilloughby voro för principerna i billen,
men hoppades att komiten skulle ändra vissa
punkter.
Sir Ch. fFMetherell fick ordet och talade
med. större bitterhet än någonsin förut. Han
kallade reformens anbang för menniskoslägtets
fieuder, devas grundsatser för Jacobinism och
deras bill för början till revolution och lag-
lösbet.
Hr Standey, Secreterare för Irland, föreböll
de förra talarne de smädliga och sårande ut-
Åryck de begagnat, och var isynnerhet förar-
gad deröfver att man kallat majoriteten: en
stespotisk regerings mutade ja-karlar. Hvad
anti-reformisterne yttrat om moderrt reform,
syntes honom ej förtjena något afseende; de
hade länge nog styrt landet, men ännu jiele
förrådt någon lust för reformer. Jemförelsen
med 1640 års revelution förkastade han all-
deles. Carl I hade varit en tyrann, kränkt
statens grundlagar och slutat somy hvarje ty
rann borde sluta.
Sluteligev uppsteg Siv Robert Peel. Han:
långa tal innehöll för det mesta personligt rätt-
färdigande för förebråelsen att, ehuru han förut
varit den ifrigaste Anti-Emancipationist, en tid
derefter ha gemomdrifvit katholrkermas emav-
eipation. Hvarföre, frågade han, är då Mar-
kis Lansdowne, ledamot af Canningska mini-
steren, eburw Canning uttryckligt förklarade,
att hela hans kabi ett afgörande var emot re-
formen, nu öfvergången till refarmisterne? Han
slatade med de orden, att så länge hån ännn
hade hf och anda qvar, skulle han sätta sig
emot Constitutionens tillintetgörande.
Slutligen förskaffade sig äfven Hr Hunt med
möda nägra minuters gehör, men blef snart
öfverröstad af husets otålighet. Begge parti-
erne triumfera, reformisterne öfver sin stora
majoritet, och anti-reformisterne, emedan in-
gen af deras anhängare ändrat tänkesätt; lik-
väl voro flere ibland dem frånvarande. Man
är för ingen del belåten med husets långa pro-
rogerande, och drar deraf den skhutsatsen, att
ministeren ieke ännu utstakat någon bestämd
bana för sakens gång. Inger tvillar på bil-
lens förkastande i öfverhuset; derom äro alla
euse. Times anbefaller oupphörligt det emda
medlet: en skyndsam Påärs-utoämning — 1 mot-
satt bändelse, tillägger den, skall Storbrittan-
nien, förvän sommaren inträffar, från ena än-
dan till den andra, vara en skådenlats för blod-