re Deskyca an bade Jern och trekiska hvalf; han hade låtit inrista på en mearmortafla öfver porten följande inskription; Marie et Josepho protectoribus hanc domum et omnia sua credidit Fredericus Chirico Ad. D. 1708. Huset uppbrann trots inskriptionen. Mången torde fråga om det ej finnes sprutfolk i en af eldsvådor så ofta hemsökt stad. Konstanstantinorel har en stort antal Trombadgis, det raskaste och skickligaste spsutfolk i verlden, Man ser dem nakna till medjan och med en kopparhjelm på hufvudet, oförskräckt rusa i elden och rigta sina sprutor mot lågorna med en skicklighet och kraft, hvarom man icke kan göra sig begrepp. Om sprutfolket stode under någon autoritets befäl, så skulle det kunna göra oberäkneligt gagn; uu lyder det blott sina nycker och sin rofgivighet, Man får se dessa trombadgis sitta, med korslagda armar på sina sprutor och betrakta de brinnande husen; och om ingen bjuder dem penningar, röra de sig ej ur stället. En ung man, hvars bus stod i låga, bad trombadgis lemna sitt biträde till släckningen. Ingen brydde sig om bans böner; men då en af dem hviskat honofb något i örat och han med tecken tillkännagifvit sitt bifall, förde de med förvånande skyndsamhet sina sprutor mot det brinnande huset, och elden släcktes inom kort tid. Mannen hade lofvat dem 10.000 P:r. Det är icke tvifvel underkastadt, att om legationerna hade gjort sprutfolket ett sådant anbud, så skulle alla deras palatser blifvit räddade; men ingen enda af ambassadörerna i Pera brydde sig derom: turkiska sprutfolket är icke af det slags menniskor som utan kontant erkänsla förspilla en enda vattendroppa. Dessutom vet men att Turkarne äro synnoerligt belåtne när Frankernpe träffas af förluster. De anvande icke det minsta bemödande utt slacka elden, och mean såg Seraskieren och Effendi i Galata helt vårdslöst pronmenero omkring de brinnande husens De iogingo ifven i Engelska ambassadörens trädgård, förblefvo der några ögoubiick vittnen till :idens framfart och bortgingo utan alt vidaga några mått och steg till dess hämnande, De inträdde derefter uti några Frankers hus på Pera-gatean, rökte sine vipor, drucko kaffe, och den ögonskenligate fara kunde ej förmå dem att beordia prutfolket till de ställen der elden våldammast rasade, Det bör anmärkas, att de flesta eldsvålor som hä:ja detta land, äga rum om daen, och förorsakas af Turkarnes vana att var som helst bortkasta den ännu brinande tobak som finnes qvar uti deras pivor. PDäraf följer att ganska få menniskor unkomma. Uti den sista eldsvådan i Pera om ödelade tjugetuses hus, omkommo olf personer, och de fleste af dem krosades af murars nedstörtande. Men äfven lagsljuset förmår icke skydda äågande-rätee ÅA nn mn AA må fana tkt rn ntal