som låg i dess väg. Stenhusen gjorde ej starkare motstånd än trädbyggningarne. Franska, Danska, Sardinskae, Ryska och Preussiska Ambassadörernes residenser och köpmännens boningar blefvo lågornas rof; och på 6 timmar förstördes alla Europeiska legationernas palatser, med undantag af Österribiska och Svenska Ambassadö-. fernes, hvilka till all lycka ej lågo på den sida der elden rasade, Svenska Ambassadörens palats härjades någon tid förut af en eldsvåda, Österrikiska Ambassadörens tillhörde fordom Venetisanska ambassaden; och man skulle nästan kunna säga att detta palats stått under försynens synnerliga beskydd. Det uppfördes under korstågen, och lågorna ha rasat rundt omkring detsamma utan att angripa det, liksom de vetat att det ej skulle kunna antändas, Elden gjorde förfärliga framsteg, isynnerhet i Casim-Pascba, och fortsatte sin förödande fart till kl, 9 på aftonen, då blåsten upphörde efter ett ha härjat en sträcka af 3 mils omkrets och lagt i aska den delen af halfön, som undgått de föregående årens eldsvådor. Följande morgonen erbjöd en ryslig anblick. De husville invånarne hade ingen annan tillflykt än den vidsträckta Kyrkogården, och man såg flera tusende af dessa olyckliga ta sitt nattläger på delta ställe, der himlen uigjorde deras tek och grafvarna deras bädd, Sultanen befallde att baracker ofördröjligen skulle uppföras och öfverlemnas åt de brandskadade; dessutom lät han utdela hundra tusen piaster ibland dem, Desse olyckliges antal uppskattades till 8o0,000. Då befolkningen är talrik och man räknar 8 personer för hvert hus, kan man ta för gifvit att 10,000 bus uppgatt i lågor. Men hvad som skiljer denna eldsvåda från alla andre, är att så mycken lös egendom gick förlorad. De fastare stenhusen ba förr blifvit skonade af lågorna, och deras ögare ansågo sig npuisäkerhet. Derföre brydde de sig ej om, att flytta undan sina saker, då någon eldsvåda härjade staden, Dessutom fanns i hvarje hus ett underjordiskt megazin i form af ett hvalf, dit man vid eldens annalkande nedförde sina dyrbarheter. Men vid detta tillfälle var branden så häftig, att hvarken steneller jernmurar motstodo den, och allt hvad dessa hvalf innehböllo blef lågorous rof. M:r Calais, en af Engelska legationens drogmaner, bade ett sådant, dit man nedsteg på en jerntrappa: här gömde han så väl sin som de andra drogmanernes egendom. Dageo efter eldsvådan fann man trappan smält, och alla handelsvaror i hvalivet voro förtärda, Dessutom inträffade, att alla ambassadörernes familjer vid detta tillfälle vistades i Therapea eller Buyukdere, der de pläga tillbringa vin