jären Eric Ericsson i Skogstorpet och Regna sötken, förbi en liten sjövik, 24 fimnar bred, såg en varg komma jemte stranden, gick emot honom och ( lyckades att; mota ut honom på den med något snörim öfverdragna nattgamla isen, Då var: gen utkommit 10 åå 12 famnar, brast den svaga isen, hvilken han sedan sökte slå undan och återsända mot landet. Eric Eriesson, com var tomLärdt, lyckades då att med kastade snöhollar hindra djurets trägna försök att gå i land. Vargen begaf sig då tvärt öfver viken åt andra landet, byilket han upphann på 8 steg nära. Äfven der mröttes och -motades ban af Eric Eriesson. En annan! torpare, . Gustaf Persson i Hagen, kom honom nu till hjelp, och då begge stränderna bevakades, begaf sig djuret längs utåt viken och undanohröt isen på en sträcka af 138 alnar. Af detta arbete utmattad, förmådde vargen slutligen knuppt föra sig. De båda : karfarna togo då en på landet vppdragen ökstock, och begåfvo sig deymed ut till djuret, somhärvid uppgaf jämrande läten, och liksom beklagade sin olycka. När de nu med en lång stång skulle anfalla vargen, sökte han undangömma hufvudet under vattenytan, som dock ej hindrade slaget. Eric Ericsson tog djuret derecfter i öronen och den andra slog det till döds red ch yxa.