jären Eric Ericsson i Skogstorpet och Regna
sötken, förbi en liten sjövik, 24 fimnar bred, såg
en varg komma jemte stranden, gick emot honom
och ( lyckades att; mota ut honom på den med nå-
got snörim öfverdragna nattgamla isen, Då var:
gen utkommit 10 åå 12 famnar, brast den svaga
isen, hvilken han sedan sökte slå undan och åter-
sända mot landet. Eric Eriesson, com var tom-
Lärdt, lyckades då att med kastade snöhollar hin-
dra djurets trägna försök att gå i land. Vargen
begaf sig då tvärt öfver viken åt andra landet,
byilket han upphann på 8 steg nära. Äfven der
mröttes och -motades ban af Eric Eriesson. En
annan! torpare, . Gustaf Persson i Hagen, kom ho-
nom nu till hjelp, och då begge stränderna beva-
kades, begaf sig djuret längs utåt viken och un-
danohröt isen på en sträcka af 138 alnar. Af detta
arbete utmattad, förmådde vargen slutligen knuppt
föra sig. De båda : karfarna togo då en på landet
vppdragen ökstock, och begåfvo sig deymed ut till
djuret, som- härvid uppgaf jämrande läten, och
liksom beklagade sin olycka. När de nu med en
lång stång skulle anfalla vargen, sökte han undan-
gömma hufvudet under vattenytan, som dock ej
hindrade slaget. Eric Ericsson tog djuret derecf-
ter i öronen och den andra slog det till döds
red ch yxa.