ML UC aUUU dIClDtlatUUut AnladllCtlur at var förlorade storhet, tågande med dem till hufI vudstaden för att frälsa det djupt förKrossade och blödande Fäderneslandet. Nej! må man förgäta honom, må man stjäla heder och ära ifrån den frihetsälskande mannen. — Se der hvad de vilja! men männen står trygg mot dessa vanmäåktiga försök , lägger handen på sitt Svenska hjerta och är lugn genom medvetandet af hvad han uträttat. : En insändare i N:o 254 samt en mängd efterföljande blad af tidningen Journalen har i synnerhet bemödat sig, att med de svartaste färgor femna allmänheten en teckning öfver Hr Gr. Adlersparre. Ehuru försigtig anmärkaren maskerad inträdt på banan, har han likväl förgätit att, i längden döljer det yttre skenet ej hjertats storhet eller — uselhet. Såsom ett prof på de conseqventa beI skyllninvgar, kvilka insändaren tilldelar utgifvaren af de Historiska Handlingarna törde dessa rader förtjena uppmärksamhet: Med erinran af Konungens förut omnämnda bref till Hr Adlersparre, dat. den 423 Julii, således ungefärligen samtidigt med det ifrågavarande, och i hvilket förstnämnda Konungen med atslag bemöter hr Adlersparres önskan att se käppen i en annans händer, (2?) än Herr Adlercreutzs värdiga, kraftiga och förtjenstfulla, finner man, att misstroendet och kabalerna kommit derifrån man minst bordt vänta dem (?) och som bevisar huru litet Hr Adlersparre liknade Adlercreutz i karakters-ädelhet och öppen, oförfalskad, oegemnyttig redbarhet. Må man fillegon Hans Ex. Adlersparre hvad fel som heldst; men att han är egennyttig, att han står efter . någon i karaktärens ädelhet torde endast en efterverld kunna bedömma — icke förgätande: sin dom öfver dens motiver som påbördat honom dessa fel. Författaren af dessa rader bar icke framstått för att försvara Hans Exe. m. m. Gr, Adlersparres handlingar i allmänhet; emedan de onekligt försvara sig sjelf bäst. Har insändaren i Journalen trott att Hans Exes Grefve Adlersparre skulle med bonom ingå I någon polemik, att försvara de många anmärkningarna; troligen har han då missräknat sig; ty säkerligen har Grefve Adlersparre fannit dessa anmärkningar endast framkallade af det personliga intresset — och hvilket på detta visutgått på förtjenst eller belöning, Auri sacra fames! Aldrig har den sanna storheten någon bättre väg, än den som går genom hjertat, säger Plato — ock detta bevisas äfven meå Hr Grefve Adlersparres enempel; hans gerningar blekna icke vid några anfallsförsök, Dessutom gifves det en Domare öfver .dessa småsinnets hjeltar — en:domare som aldrig tager mutor, men på rättvisans vågskålar väger förtjensten. Denna domare är Historien — få se det vitsord bon i en framtid tilldelar Georg Adlersparre! , Älskare af sanning.