(Insändt). GEORC ADLERSPARRE eller något i anledning af Anmärkningar öfver, och upplysningar i anledning af Handlingar rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste historia samt historiska personer i fournalen. uid de quoque viro et eui dicas videto. Till domare öfver tidens händelser och ledare af opinionens tänkesätt, framtrada visserligen många; men här gäller det gamla språket: många äro kallade, men få utvalda. Det gifves beklagligen många bland dessa bedömare, som, framlockade af det personliga intresset, och den låga ilviljan, bedrifva sina mandater i skumrasket, och med sina lönnmord på sanningen förvränga begreppet om allt ädelt och stort: Ofta under vältalighetens taskspelarkonst finna de tillfälle att utveckla sina ideer. O tempora, o mores! men undren ej för mycket på dessa män: de äro personer, hvilka med öfvertygelsen om att ej i verlden hafva något reelt att vinna, ställa sig som väldiga munkämpar i ledet, under de anförare, som behöfva och betala dem bäst. Denna absoluta egennytta, denna politiska farsot, hvilken bemäktigat sig dessa anmärkare, får man endast betrakta såsom en symptom af vanvettet; ty hur skulle en person med ljus i förståndet och redlighet i hjertat kunna närma sig denna infami, och sänka sig under linien af allt ädelt? Vilja vi något skärskåda deras djupsinniga conclusioner, hvad äro de annat än mögel på sak, eller rätt och slätt ett non sens; och dessa utbrott, dessa styggelsens convulsioner äro endast att anse som foster af karakterer, hvilka, Iikt väderspåmän, hylla hvad vind som hellst. : Onekligen är vår tid ansenligt förmögen på dessa lögnens smyghandlare, och deras drift i full verksamhet. Det är ieke nog att de förneka förtjensten, att de bespotta sanningen, utan de vilja till och med sarga obefläckade personers stora handlingar; personer, bvilka framstått med räddning då folk och Fådernesland stege på branten af sitt fall. Ibland dessa anfallna intager obestridligt HH. E. Hr Gr. Georg Adlersparre ett af de första rummen. Många hafva glömt året 1809, och många skulle vilja icke ihågkomma det, då nationen var nära sin upplösning och Sveriges friketsstjerna i un redotus ÅZÅnan fera torde hafva elömt