ygrna. tänka och tala om frihet och sjecjsändighet , såsom statens och mensklighetens högsta mål. Ja! med: svärdet i band hafva de,. såsom i Pohlen och annorstädes, sökt försvara dessa vidriga missfoster, hvil-. ka den Bundna Ordningens vänner, med sin ljusare blick och sitt ädlare hjerta, måste anse såsom Sin politiska tillvaros död och förstörelse. Man vet, att frihetsdrömmar i alla tider plågat den stora menniskomassan och o!ta: väckt henne ur den lugna, nattliga hvila, i hvilken ordningens vänner så faderligt mildt sökt qvarhålla benne. Äfven vårt gamla Svea har: ofta skakats af Frihets inbillningens convulsiviska ryckningar. Hvem påminner sig ej, bland många andra, Rebellerne Engelbrekt, Puke och Gustaf Wasa, hvilka alla, i förening med några exalterade hufvun i Dalarne och andrå rikets provinser, stört och omsider förstört den då gällande Lagliga ordningens trygga grundvalar, Man har väl hört deras namn med förtjusning upprepas och prisas af eftervärlden; men dessa rop hafva endast utgått från den förvillade folkmassan. Ordningens vänner, aldrig upphetsade att fela mot Zugn och sans, inse ganska tillräckligt, huru mycket ädlare och värdigare en Wasa handlat, om Han, som utan tvifvel:skrikit värst och högljuddasi, med sina medbrottslige, gifvit vika och, likt de villade Palackarhe, kåstat sig i Christians, den ädelmodiges, faderliga armar. Väl hade. Gustaf Wasa genom sin poktiska förbrytelses vidd, bort vidkännas en faderlig näpst; och hvad bade icke den lagliga ordningen vunpit, om Han ägt nog själsstorhet att inse verldens tycka förvarad i den menskliga maktens förmåga att återföra en hetsad folkmassa till lugn och sans?: Olyckligt synes det äfven, att han aldeles skonades af den Gudomliga hämden. Denna träffade dock blodigt vid Liitzen Hans sonson Gustaf Adolf, då Han, fullföljande farfadrens förvillelser, åtog sig de Tyska Religions-Rebellernas sak, hvilka, under chimeriska drömmar om Tanke och Samvetsfrihet, hade sktit sig ur den Helige Apostoliske Fnrstens högst faderliga armar, och, envist trottsande, sökte kullkasta den af Seclter vördade lagliga andeliga ordningen. — Men hvarlöre fullfölja deppa teckning? Hvarföre uprifva dessa plågande minnen? Följderna af de anförda och dylika rebelliska Frihets-paroxysmer hafva, som man vwvet, för den Svenska Rikskroppen varit högst menliga. Huru mycket bättre hade det ieke varit, om, såsom för Polackarne, någon kraftig Chirtrgisk hand i tid mellankommit och med en djerf, konstmässig operatiop och åderlåtving afböjt de botande vådorna, Prisad vare dock Försynen, som i alla tider uppväckt genialiske män, bvilka med den ljusaste siareblick genomskådat de dimmor, som: hölja den stora folkmassans dunkla ögon. Fill dem räkna vi-med skäl Opininns-festens i ÖOstergöthland gifvare. HW. rs Dr ie 4 ,