ygrna. tänka och tala om frihet och sjecj-
sändighet , såsom statens och mensklighe-
tens högsta mål. Ja! med: svärdet i band
hafva de,. såsom i Pohlen och annorstädes,
sökt försvara dessa vidriga missfoster, hvil-.
ka den Bundna Ordningens vänner, med
sin ljusare blick och sitt ädlare hjerta, må-
ste anse såsom Sin politiska tillvaros död
och förstörelse. Man vet, att frihetsdröm-
mar i alla tider plågat den stora menni-
skomassan och o!ta: väckt henne ur den
lugna, nattliga hvila, i hvilken ordningens
vänner så faderligt mildt sökt qvarhålla
benne. Äfven vårt gamla Svea har: ofta
skakats af Frihets inbillningens convulsivi-
ska ryckningar. Hvem påminner sig ej,
bland många andra, Rebellerne Engelbrekt,
Puke och Gustaf Wasa, hvilka alla, i för-
ening med några exalterade hufvun i
Dalarne och andrå rikets provinser, - stört
och omsider förstört den då gällande Lag-
liga ordningens trygga grundvalar, Man
har väl hört deras namn med förtjusning
upprepas och prisas af eftervärlden; men
dessa rop hafva endast utgått från den för-
villade folkmassan. - Ordningens vänner,
aldrig upphetsade att fela mot Zugn och
sans, inse ganska tillräckligt, huru myc-
ket ädlare och värdigare en Wasa hand-
lat, om Han, som utan tvifvel:skrikit värst
och högljuddasi, med sina medbrottslige,
gifvit vika och, likt de villade Palac-
karhe, kåstat sig i Christians, den ädelmo-
diges, faderliga armar. Väl hade. Gustaf
Wasa genom sin poktiska förbrytelses vidd,
bort vidkännas en faderlig näpst; och hvad
bade icke den lagliga ordningen vunpit, om
Han ägt nog själsstorhet att inse verldens
tycka förvarad i den menskliga maktens
förmåga att återföra en hetsad folkmassa
till lugn och sans?: Olyckligt synes det äf-
ven, att han aldeles skonades af den Gu-
domliga hämden. Denna träffade dock
blodigt vid Liitzen Hans sonson Gustaf A-
dolf, då Han, fullföljande farfadrens för-
villelser, åtog sig de Tyska Religions-Rebel-
lernas sak, hvilka, under chimeriska dröm-
mar om Tanke och Samvetsfrihet, hade
sktit sig ur den Helige Apostoliske Fnrstens
högst faderliga armar, och, envist trottsan-
de, sökte kullkasta den af Seclter vördade
lagliga andeliga ordningen. — Men hvarlö-
re fullfölja deppa teckning? Hvarföre up-
rifva dessa plågande minnen? Följderna af
de anförda och dylika rebelliska Frihets-pa-
roxysmer hafva, som man vwvet, för den
Svenska Rikskroppen varit högst menliga.
Huru mycket bättre hade det ieke varit,
om, såsom för Polackarne, någon kraftig
Chirtrgisk hand i tid mellankommit och
med en djerf, konstmässig operatiop och å-
derlåtving afböjt de botande vådorna,
Prisad vare dock Försynen, som i alla ti-
der uppväckt genialiske män, bvilka med
den ljusaste siareblick genomskådat de
dimmor, som: hölja den stora folkmassans
dunkla ögon. Fill dem räkna vi-med skäl
Opininns-festens i ÖOstergöthland gifvare.
HW. rs Dr ie 4 ,