straxt! Jag måste först anställa en liten kom-
mentarie öfver flickan.
Af Heimdall och Aftonbladet har all-
mänheten blifvit underkunsnig om, att förfat-
taren till denna roman detta år, gjort en resa
söder ut, till Danmark. Oberväknadt nöjet,
ansåg han det för en pligt att resa utrikes,
isynnerhet då han af Svenska Akademien
högst oförtjent blifvit ihågkommen och he-
drad med det Lundbladska priset, Detta
rese-stipendium är väl inte så stort, som det
Herr Nicander evböll; men det räcker åt-
minstone till Hoby. Dessutom är det helt
annat att färdas till Rom än till en Svensk
prestgård. På det sednare stället får man
åtminstene fri mat. Jag kan ej dölja, att,
när jag nedkom till Blekings förtrollande
nejder, nyfikenheten dref mig att uppsöka
dennva sällsamma piga, hvilken blickade så
blygsamt och förståndigt omkring, och tyck
tes så troget lyssna tillallt hvad som sades.
Efter någon forskning (jag började med att
fråga eiter fornminnen, och gick sedermera
framåt ända till 1824) påträffade jag henne å
Hoby gästgifvaregård. Hon var nu på sitt
fyra och tjugonde år. Jag tillsporde henne
em det röda lifvet; det var söndersprät-
tat och urväxt. De fina lintygsärmarne fö-
revisades, och voro i godt stånd, med un
dantag af en skarf midtpå. Annars yar hon
sig lik; de stora blå ögonen sutto ännu qvar.
på sitt stallez; håret ej så imycket gullgult;
mer kastaniebrunt. Jag frågade henne, bu
det der svarta åsk molnet sett ut, och i hvilket
väderstreck det visat sig. Det förra afteck-
nade bon i köksspiseln med en bit kol; om
det sednare underrättade hon mig från en
höjd straxt ntavför. Jag sporde henne vi-
dare, hvasföre hon så snöpligt skjutit plåt-
sedeln ifrån sig. Hon svarade: emedan hon
ej kunde göra det under tjugnfyra skilling,
nemligen att gå sin väg. När jag förebråd-
de benne att hon svurit, yttrade hon: att.
det var, ta mig f—n, osannivg.
Uti sin poesi är förf. sig lik uti fantasiens
yppighet och rörlighet. I denna samling
förekomma likväl endast några få stycken,
hvaribland Höstsympathien torde ega främ-
sta rummet, der bland andra, följande vers
förekommer:
Trsstens sång i lunden tystnat.
Vakteln der ej mera slår.
Der på gökens rop du lyssnat
Grafvens hemska stillhet rår.
Hvairt är sången
Hadangången?
Tonerna med sommarn veko.
Endast echo
Stadnät i sin grotta qvar.
Här från berget uti skogen,
Lika trogen
Ger han dig sitt återsvar.
ee De bokhanrdels-artiklar vi i det föregåen-
de omnämnt, äro ej de enda, hvilka ut-
kommit till Julen, Leopolds arbeten, fjerde
delen, innefattande författarens filosofiska
skrifter, i synverhet omdömen öfver Kant