BR ar Rn nn Rn SR RR GR ha rn SR Sh rt nd nt ER GAR Fa
bran.
En recension öfver så många serskilda
författare är, som man väl kan begripa, bå-
de vidlyftig och kinkig, i synnerhet om den
skall ske första dagen, då arbetet nätt och
jemat hunvit genomlåsas. Lättast äro vi
färdige med Hr J:s arbete, som består af
två rader, på sidan 1601 boker, under
namn af: Den sista gåfvan s förvarad här
andan. vådan att möjligen blifva nedsväljd
bland deviserna på någon begrafnings-kon-
fekt. Vi kunna icke med visshet yttra oss
öfver denne författares snille, Fan har åt-
minstone klokt insett värdet af det gamla
ordspråket: vackra visor ä aldrig långa. San-
nolikt har det också icke varithans reening
att länge uppehålla kritiken, och deri har
han gjort rätt. Ungeför lika svårt är det
att uppskatta Hr :s förmåga, som bidragit
med fyra rader. I jemförelse tilk Hr Ä tor-
de det dock vara lofgifvit ast använda den
godkända arithmetiska satsen: två gånger två
är fyra. Vi öfvergå nu till de andra för-
fattarne.
Samlingen börjar med ett stycke af Franzen,
kalladt Anakaeona Catalina, ett fragment ur
sedrare delen af potmet Columbus. Ett om-
döme om detsamma torde således lämpli-
gast åtfölja redogörelsen för första delen af
nämnde poäm, hvartilk viskole återkomma.
J. O. fVallin. har lemnat trenne stycken af
hvilket likväl intetdera ifrån början synes
hafva varit ämnadt att införas i denna sam-
ling. Evänne bland dem äro helt och hål-
let af religiöst innebåll, den tredje, en ny-
årsönskan till H. K. H. Kronprinsessan år
1825. Kraften, renbeten och klangen i
Walligs harpa följa honom. öfverallt. Han
tecknar, enkelt och skönt, H. K. H. Krona-
prinsens husliga lycka i dessa få rader till
Kronprinsessan.
— — — Ljuft betagen
känner han. det helga bandet
Som hans hjerta knöt så. fritt.
Ljusare med Dig går dagen.
Dubbelt. kärt är fosterlandet
När det äfven heter Ditt.
von. Beskows prolog är em Bekant till
publiken, sedan theaterns öppnande för den-
na speltermin. Idden att låta. dem Svenska.
sångmön uppkala. flere af theaterns förnäm-
sta. hängångne artister och dervid: låta. or-
.chbestern falla. in med musik ur dera3 favo-
vit-roller, var ganska lycklig. och belönades
då med starka applådissementer.. Vi åter-
föra i allmänhetens minne nedanstående frag-
ment af Fru Torslows uttrycksfulia. dekla-
mation.
Bland dem. som scenens nöjen samlat här,
Visst månget bättre dagars vittne är,
Som sångens genljud mins i. denna; salen.
Af Wasa Stenborg
(Ädla Skugeor etc.y