vatten, hvilket vid denna höjd rätt mycket förvånar den resande; snart uppnådde i spetsen af berget. . Vi fingo åter se solen och en klar himmel; men ett haf af täta moln af en bländande hvithet låg under våra fötter och dolde jorden för oss. Endast denna magiska anblick ersatte de besvär vi gjort oss. En ung betjent, som var Ryss, och för första gången befaun sig på ett berg, blef yr i hufvudet och begynte gråta, ty han begrep ej huru vi skulle komma ifrån en så ovanlig ö. Emedlertid blåste en frisk vind upp, och molnen flöto som -vågor kring Tcehadir-Dagh, utan buller eller hvinande, hvilket förvånade oss. Den ena bergspetsen efter den andra blefsynlig och formerade en liten archipelag, som försvann i den mån vi fingo slätterva i sigte, och molnen, slutligen förjagade, dåto oss njuta det herrliga panoramat af det omgifvande Ciim och Svarta hafvet, som bröt sina vågor mot de branta stränderna. På spetsen af Tchadir-Dagh, som sträcker sig en dryg halfmil från nordost till sydvest, finner man en svartaktig, bördig mark, som ger ett godt bete åt hjordarne från byn Korpekli, hvilka der vistas en del af den vackra årstiden. Man ser der äfven hålor i marken, i hvilka snön stadnar ända till slutet af Maji och förser källorna med vatten, Berget är på sidorna brant, i vester bildar ået en plats, som är högre än alla de andra; man kan icke utan att hisna, från det höga berget skåda ner i den djupa dalen Alma, den de djupa skogarne göra ännu dystrare. Vi nedstego från berget på norra sidan3 vi tyckte denna vara nmiodre brant än de andra; den var beväxt med korrt gräs, på hvilket vi förr kunde balka än gå utföre, under det våra hästar, hvilka vi bundit den ena vid svansen på den andra, hade mycken möda att följa oss. Vi kommo slutligen i en skog, hvarifrån vistyrde kosan till byn Ayane, nära Salghirs källa, hvilken sprutar fram ur en vattevgöl som af snön blifvit utgröpt. oe Klaproth.