tom oss äfven tillse, hvad dessa ord hafva.
itt betyda.
Kan Regeringen eller Polismakten hindra
en person i Hufvudstaden, att skrifva bref
sill en annan? Nej. — Kan Regeringen hin-
dra den som skrifvit brefvet, att sjelf bära
det bort till emoltagarens logis? Nej. —
Kan Regeringen hindra hrefskrvifvaren att
vidtala en person som han träffar på gatan,
att emot betalning frambära brefvet, såvida
deune person äger lagligt försvar? Nej. —
Kan Regeringen förbjuda en brefskrifvare,
att lemna in sitt bref i närmaste bod, etHer
bindra den som befinner sig i boden, att
emottaga och för hans räkning lemna det
på posten eller till annan enskild person?
Nej. — Kan då Regeringen förbjuda och
Polismakten hindra Ir Löjtn. v. Sivers, el-
ter hvilken annan, välkänd person som helst,
att på sina rum emoltaga. andras href oeh
biljetter? Nej, vi tro det icke, så länge 16 4,
: Regeringsformen finnes, som säger altl
Konungen bör ingens fred i dess hus störa
eller störa låta. Om det således kan an-
ses. gifvet, att ingen kan hindra hvilken
som helst, att emottaga paketer ifrån en-
skilda, så återstår den frågan: kan den of-
fentliga makten förbjuda en eller flere en-
skilda personer, att till andra afsända gods
som de fått sig anförtrodt i commission?
Nej, vi tro det wisserligen icke, såvida en
sådan befattning icke gör intrång i någon
annans borgerliga näringsfång. Men detta
är icke händelsen. Vi finna hvarje år vid
taxeringscomitgens sanmssavträden, att en
mängd personer i hufvudstaden beskattas
såsom Commissionärer , utan alt någon an-
sökning om Regeringens brevett på na
titel eller utöfvandet af dertill hörande be-
fattningar någonsin ansetts. erforderlig. Vi
kunna derföre också icke föreställa oss den
slags Llaga. ordning, i hvilken ÖfverStåt-
bållareEmbetet skall kunna hindra bolaget
feån fullföljandet af sin plan, i fall det
skulle fortfara i sin föresatssz ty om detta
embete förbjöd bolaget att emottaga perso-
ner i deras logis, så vore sådant lika myc-
ket en kränkning af 16. S. R. F., som om
en Jurist förbjöds emottaga budskicknpingar
på siva rum ifrån. rättsökande eller en Lä-
kare från sjuka. Skulle åter de personer,
som holaget ville skicka ifrån Nygatan till
Norr- eller Södermakm, deriftånv hindras ge-
nom någon, åtgärd, af hvad beskaffenhet
som helst, så kunna vi icke elter fö-
reställa oss. den laga ordning i hvilken en
sådan. åtgärd kunde tillkomma; ty Öfver-
StåthållareErebetet kan icke. vid vite för-
bjuda någon välfräjdad person, alt gå på
gatan. hvart han behagar, och en arrestering
— om man kunde tänka sig något så orim-
ligt — blefve altid en olaga arrestering.
Då man af det Kongl. Brefvet finner, att
Dagon aan faarmdalase Lill haochata HKhKuaragida