utfärdadt. Man torde böra erinra sig, att
en enskild icke behöfver rätta sig efter ett
Utslag, som saknär contrasignation; men om
derföre detta iakttagande af den lagenliga
föreskviften i enskilda fall är nödigt, huru
mycket mera är det icke i frågan om all-
männa åtgärder, hvilkas verkningar måste
anses både djupare och långvarigare? Del
är egenteligen der, som den routinerade
Tjenstemannens vana oeh råd kunna kom-
ma till måtta, och hvartill skulle eljest he-
la contrasignations - skyldigheten tjena, om
mehingen icke vore, alt derigenom bereda
en säkerhet och kontrot på ett möjligt god-
tycke eller förkastande, som så lätt är tänk-
bart hos. er person. Om Frih. Sprengtpor-
ten icke anser sig behöfva iakttaga denna
constitutionella garanti, i ett fall, utan trott
sig kunna enskildt afgifva utlåtanden till
konungen uti ärender, som; röra hufvudsta-
den och äro anhängige hos Öfv. Ståtb. Emb.,
så kunde ju samtlige Landshöfdingarne på
samma grund enskitdt inkomma med förslag
rörande hushållningen i landsorterna; och
bvart skulle detta omsider taga vägen, helst
på en tid, då de fleste. Landshöfdinge-plat-
ser äro besatta med militärer, af hvilka ic-
ke kan begära den noggranna kännedom
på förhand af Länens ekonomiska belägen-
het, som endast förvärfvas genom en längre
vana, eller den. kännedom af lagfarenheten
samt kamerala och ekonomiska författnino-
garne, som är oundgänglig vid en så vidsträckt
befattning. j
En. serskild fråga ör buru en så beskaf-
fad enskild anmälan utan kontrasignation
kunnat: af Föredraganden upptagas i egen-
skap af ett embets-utlåtande, och denna t
anmärkning ställes i bredd med den, genom
hvilken besynperlig tillfällighet denna sak,
som af Öfverståthållare Embetet sjelf blif-
vit behandlad såsom ett ordningsmål, kom-
mit att föredragas genom Finance-expedi-
tionen, då likväl alla sådana mål tillhöra
Kammarsexpeditionens fördelvings; ty under
namn. af Post-arende kunde den icke kom-
ma, emedan den. icke eger ens den aflägsna-
ste beröring med Post-verket,
Men om sjelfva formen för ärendets be- I
handling redan ger anledning till så mång-
artade. betraktelser, hvilka vwvi blott antydt
i möjligaste korthet, så är det Kongl. Bref-
vets. innehåll. värdt en icke mindre upp-
märksamhet.
Regeringen anhbefaller deruti, att Stock-
bolms magistrat och Stadens 50. åldste sko-
la höras öfver ryttan af en brefbärare-in-
rätthirg. Vi klandra visserligen denna åt-
gärd såsom något ondt; men vi fråga blott:
Hvartill skall det tjena? Utgöras då Stock-
holms. invånare endast af dessa båda aucto-
riteter, och skall deras utlåtande anses, så-
som den allmänna rösten fråa hela hufvud-
etadaneg hafalkrninovo? Och framför allt äva