utfärdadt. Man torde böra erinra sig, att en enskild icke behöfver rätta sig efter ett Utslag, som saknär contrasignation; men om derföre detta iakttagande af den lagenliga föreskviften i enskilda fall är nödigt, huru mycket mera är det icke i frågan om allmänna åtgärder, hvilkas verkningar måste anses både djupare och långvarigare? Del är egenteligen der, som den routinerade Tjenstemannens vana oeh råd kunna komma till måtta, och hvartill skulle eljest hela contrasignations skyldigheten tjena, om mehingen icke vore, alt derigenom bereda en säkerhet och kontrot på ett möjligt godtycke eller förkastande, som så lätt är tänkbart hos. er person. Om Frih. Sprengtporten icke anser sig behöfva iakttaga denna constitutionella garanti, i ett fall, utan trott sig kunna enskildt afgifva utlåtanden till konungen uti ärender, som; röra hufvudstaden och äro anhängige hos Öfv. Ståtb. Emb., så kunde ju samtlige Landshöfdingarne på samma grund enskitdt inkomma med förslag rörande hushållningen i landsorterna; och bvart skulle detta omsider taga vägen, helst på en tid, då de fleste. Landshöfdinge-platser äro besatta med militärer, af hvilka icke kan begära den noggranna kännedom på förhand af Länens ekonomiska belägenhet, som endast förvärfvas genom en längre vana, eller den. kännedom af lagfarenheten samt kamerala och ekonomiska författninogarne, som är oundgänglig vid en så vidsträckt befattning. j En. serskild fråga ör buru en så beskaffad enskild anmälan utan kontrasignation kunnat: af Föredraganden upptagas i egenskap af ett embets-utlåtande, och denna t anmärkning ställes i bredd med den, genom hvilken besynperlig tillfällighet denna sak, som af Öfverståthållare Embetet sjelf blifvit behandlad såsom ett ordningsmål, kommit att föredragas genom Finance-expeditionen, då likväl alla sådana mål tillhöra Kammarsexpeditionens fördelvings; ty under namn. af Post-arende kunde den icke komma, emedan den. icke eger ens den aflägsnaste beröring med Post-verket, Men om sjelfva formen för ärendets beI handling redan ger anledning till så mångartade. betraktelser, hvilka vwvi blott antydt i möjligaste korthet, så är det Kongl. Brefvets. innehåll. värdt en icke mindre uppmärksamhet. Regeringen anhbefaller deruti, att Stockbolms magistrat och Stadens 50. åldste skola höras öfver ryttan af en brefbärare-inrätthirg. Vi klandra visserligen denna åtgärd såsom något ondt; men vi fråga blott: Hvartill skall det tjena? Utgöras då Stockholms. invånare endast af dessa båda auctoriteter, och skall deras utlåtande anses, såsom den allmänna rösten fråa hela hufvudetadaneg hafalkrninovo? Och framför allt äva