riataädt KRUKA psStorrad. Yi anse oss Icke ackhöfva inså i någon närmare analys då boken iecan varit ute någon tid, och som vi ess vUunnilen förtient afsättning samt dessutom skulle vara Uulläcktigt känd genom talcka utdrag i ett annat blad, om samma biad endast bade flere Läsare. Suapphanarne, Gammalt nytt om Skåne från sjuttonde seklet, Svenskt original af OK. är titeln på en nyligen utkommen sogsan I 3 delar. Äfven detta arbete har redan blifvit anmäldt uti ett par tidningar och vi skola derföre nu endast i korthet vid: öra det. ; , TEmot de inhemska romanoch novellförfattare, som uppträdt hos oss de senare åren, har man, i bredd med många verkliga förtjenster i naturmålning och tekning af kostymer på den tid de haft att skildra, hkyal med skäl kunnat anmärka, såsom en bufvudsaklig brist, att de icke mäktat samja de spridda grupperna till något helt elier sammanknyta handlingen så, att åskådarens intresse och uppmärksamhet stigit utan att plågas af onaturliga språng eller moliver till händelserna; att alla trådarna, om vi så få uttrycka oss, ända till slutet legat i författarens hand, utan att någon i otid blifvit släppt eller afryckt, och att upplösningen blifvit eukel utan att. vara platt, och tillfvedsställande, för känslan utan att öfverspänna den eller lemna tomhet efter sig. Af svårigbeten att uppfylla dessa fordrinaar bar det gamla ordspråket: ändan kröner verket , saonolikt uppkommit. Med undantag af flere ibland Teckningarna ur hvardagslifvet, kan det icke nekas att våra öfriga originalarbeten i samma väg, i öfrigt förekomna nog tvärt afhuggna mot slutet, så alt förf, kanske bade gjort bäst att likasom någon gång vi publicister, när det lider på sista stunder och Sättaren måste hafva mannscript ivnan vi ännu hunnit föra en uppsats till den önskade conclusionen, tillgripa den lyckliga nödhjelpen: fortsättning en annan gång; eller vi skola i en hlifvande artikel närmare framställa den. eller den delen af ämnet o. 8. v., hvilken? utväg också blifvit hegagnad i den täcka Blomman på Kinnekulle. I. nyssnämnde: egenskap står, eoligt vår tanka, författaren till Snapphanarne framför sina föregångare. Uti första delen förekomma väl ett par episoder, hvilka synas umbärliga för det hela; lItalienaren Kognolas bela uppträdandet. ex. utgör endast ett nog vidlyftigt bihang till teckningen af Generalens karakter; och vissa beskrifningar i börjaa äro för minutiösa; men så snart förf. kommer in i sjelfva händelsen, låter han icke mera föra sig på afvägar; (med undantag kanbända af nog mycket sceneri på maskraden i Köpenbampn). Ju: längre man higner fram i hoken, desto raskare blir bandlingen, alltid med bibehållande af en