mener? Jag tror det icke, och olyckligt voro vi lottade, om vi måste tro, att Svenska Nationen skulle kunna. uppresa sig, slita ordningens och lagarnes band, och sätta allt på spel, utan att vara tvungen dertill genom djupa oförrätter och kränkningar. Antager man existensen af en så olycklig ställning, då medger Jag att Aktors påstående att hvilken lumpen anledning som helst kan här, liksom thekistorna i Nord-Amerika, blifva signalen till omstörtning; men då, himlen vöre prisad! ställbingen är aldeles motsatt, så kan man icke, utan att väcka åtlöje, vilja inbilla oss att de maktägande löpa någon fara, genom ett tillfälligt temt prat om någon vansinnigs misslyckade försök at! uppbryta dörrarne till en pump. De oordningar, som inträffade i Königsberg och Ryssland, härrörde ju deraf att man inbillat det lägre folket, att auctoriteterna låtit. förgifta brunnar och -befallt läkare att omedelbart ingifva personer gift, för att hemsöka folket med förödelse. Nu frågar jeg, hvem har väl berättat något så vanvettigt här i Sverige? Och hvem skulle väl här tro en sådan galenskap? Oroligheterna uti Ryssland: uppkommo, sedan pesten redan börjat, och de talrika dödsfallen uppskrämt fölket; men det här gängse rycktet uppkom då allt var lugnt och händelserna gingo sin vanliga gång. Beklagligt är det för menskligheten att länder finnas, der folket drifvits så långt i misstroende mot sin öfverhet, att det ett euda ögonblick kan tilltro henne. afsigter, för hwilka sjelfva afgrundsandårne måste ryra, Det vissa är att vi här i Sverige hvarken sett exempel på, eHer behöfva, med Aktor befara sådane vidunderligheter. Vi hafva ickey,sett en skymt till uågot buller i anledning af den åtalade artikeln, och då man förnuftigt granskar den, finner man lätt, att den åsyftat det kriogsmygande: rycktets tillintetgörande, genom undersökning af den legliga makten, . Jag förblifver derföre trygg iden öfvertygelse att mine domare icke skola låta orediga skräckbilder afen uppskrämd fentasi rubba den lugna piöfoing, som måste föregå hvarje tillämpning ef lagarne. Stockholm den 13 December 1831. L. J. Ijerta.? å Rs Å