uppstod ett fasansvärdt oväsen, (tumulte ef fSroyable). Från alla hålt skriker man: til: ordningen, till ordningen. Presidenten ringer förgäfves i klockan. Conseljpresidenten står stilla med armarne i korrs och väntar att lugnet skall återställas. Skriken fortfara dock med våldsambet. Kammarens President. Kamarens värdigbet, Kamarens rältvisa fordrar att afhöra de förklaringar talaren önskar gifva, (Till ordningen, till ordningen.) Conseljpresidenten. Jag ber kamaren om förlåtelse . . . (Ordningen, ordningen.) Jag är ledsen att, under värmen af discussionen hafva begagnat ett uttryck... (Ordningen, ordningen.) . (Hela kamaren är i den våldsamastejjäsning.) Jag har den äran att å nyo upprepa det jag af vårdslöshet nyttjat ett uttryck som möjligen kunnat såra en ledamot af kamaren (Ah, ab. Långt och stormande afbrott.) Men, mine Herrar, tillåten då att man får förklara sig, tillåten att. man får höja rösten när man anklagas, Jag har ej haft för afsigt att förolämpa någon. . Finns det väl någon som kan misstro mina afsigter? En röst till höger, Ja! Conseljpresidenten. Hvem är det då? må han helt öppet förklara sig. Ar Dupin d. ä. Skada att man ej kan se och höra detta i Lyon! Hr Faure. Ja det är för Lyon vi äro här och icke för Hr PåErier eller Hr Mauguin. Kamarens President. Men, mine Herrar, varen. då en gång tysta! (Lugnet återställes småningom och Conseljpresidenten börjar å nyo; efter några ögonblick äro väsendet åter i full gång ändtligen stannar han och yttrar:) Det är icke frihetens vänner som så der beständigt afbryta mig och våldföra tribunens frihet. e Hr Sans. Och ni, pi är ingen vän af -moderationen! Under dylika utfall fortfar discussionen till dess ändtligen votering öfver adressen företages och sessionen slutas. gar i oqvädings-vägen å båda, sidor vo10 uttömda, utan att man likväl ännu skrvidit till handgrepp, skrek den ene: Sakramentskade Iadividu och nu först böriades slaoesmålet.