landet, äro enklare i sitt lefnadssätt och mindre misstänksamma än de som be vid kusten; de äro äfven mildare till sin nar tur, tillika högmodigare och lättretade till vrede, I allmänhet äro alla dessa folkstammar gästfria mot främlingar; och når de sända hvarandra något budskap beledsagas det af en skänk, hvilket äfven iaktages vid svarets återskickande, De äro mycket vidskepliga, och t:o på trolleri, Calee,en frukt hvilken framalstra: ; å:ttstort skört tråd, är till storlek och skapnad lik kastanier når de äro lossade fiån skalet och nyttjas af infödirgarne vid febersjukdomar; deu är af en kärf beskeffenhet, och har en skarp, bilter smak, så att man efter ott hafva bitit i en, blir ganska belåten att få en dryck vatten. De vyttjas äfven såsom tecken till fiendskap eller vänska emellan de olika stammarne, Två hvita caloes förkunna fred och vänskap och två röda betyda motsatsep. Qvinnorna äta dem icke på samma gång som männerna, utan vänta till dess de ätit, då de sinsemellan dela det återstående. En man får hafva så många bustrur han kan underhålla; de äro aldrig svartsjuka -på hvarandra, och den första hustrun äger en slags styrelse öfver de andra, När en ung. flicka akall gifta sig, rådfrågar man aldrig heres eget vel, och många flickebarn blifva redan förlofvade i vaggan. Frieriet består uti presenter till flickans vänner, hvilka, om presenterna emottagas, gilla friarens anhållan; och brölloppet fi ras genom utdelning af skänker utaf kläde tobak och rom till bruden och somliga af brudens slägtingar, I motsatt fall, då skänvkesna icke emottagas, afbrytas alla bröllopps underhandlingar. Delamoody, chef för Bullom-stammen, äktade alla sn aflidne broders: hustrur, fyratio till antalet. Härvid iakttogos inga audra ceremonier än drickande, dans och sång, hvilket väckte nära en vecka. De utaf dem som bekänna den Mekomedanska religionen, hafva icke tillåtelse ett äga flera än fyra hustrur; men de kunna derjemte: hafva så många andra Hickor. som deras: tillgångar medgifva, och de sednare lefva vanligtvis med hustrurna, men betraktas såsom slatvinnor eller tjenstehbjon, Desse kläda sig ungefär lika som Foosahs och Mahomedanerne, uvemligen co hvit skjorta lik en messkjorta, och mycket vida byxor som räcka till knäet, semt sandeler, och en blå eller röd yllemössa: den som nyttjar turban, hvilken: göres al olika muslin och hoplindas omkring hulvudet, antager strax en förnäm uppsyn Anh trar cCie Vara on FM Ia år mn NL