landet, äro enklare i sitt lefnadssätt och
mindre misstänksamma än de som be vid
kusten; de äro äfven mildare till sin nar
tur, tillika högmodigare och lättretade till
vrede, I allmänhet äro alla dessa folk-
stammar gästfria mot främlingar; och når
de sända hvarandra något budskap beled-
sagas det af en skänk, hvilket äfven iak-
tages vid svarets återskickande, De äro
mycket vidskepliga, och t:o på trolleri,
Calee,en frukt hvilken framalstra: ; å:ttstort
skört tråd, är till storlek och skapnad lik
kastanier når de äro lossade fiån skalet
och nyttjas af infödirgarne vid febersjuk-
domar; deu är af en kärf beskeffenhet, och
har en skarp, bilter smak, så att man ef-
ter ott hafva bitit i en, blir ganska belåten
att få en dryck vatten. De vyttjas äfven
såsom tecken till fiendskap eller vänska
emellan de olika stammarne, Två hvita
caloes förkunna fred och vänskap och två
röda betyda motsatsep. Qvinnorna äta
dem icke på samma gång som männerna,
utan vänta till dess de ätit, då de sinsemel-
lan dela det återstående.
En man får hafva så många bustrur han
kan underhålla; de äro aldrig svartsjuka
-på hvarandra, och den första hustrun äger
en slags styrelse öfver de andra, När en
ung. flicka akall gifta sig, rådfrågar man
aldrig heres eget vel, och många flicke-
barn blifva redan förlofvade i vaggan. Frie-
riet består uti presenter till flickans vän-
ner, hvilka, om presenterna emottagas,
gilla friarens anhållan; och brölloppet fi
ras genom utdelning af skänker utaf kläde
tobak och rom till bruden och somliga
af brudens slägtingar, I motsatt fall, då
skänvkesna icke emottagas, afbrytas alla
bröllopps underhandlingar.
Delamoody, chef för Bullom-stammen,
äktade alla sn aflidne broders: hustrur,
fyratio till antalet. Härvid iakttogos inga
audra ceremonier än drickande, dans och
sång, hvilket väckte nära en vecka.
De utaf dem som bekänna den Meko-
medanska religionen, hafva icke tillåtelse
ett äga flera än fyra hustrur; men de
kunna derjemte: hafva så många andra
Hickor. som deras: tillgångar medgifva,
och de sednare lefva vanligtvis med hust-
rurna, men betraktas såsom slatvinnor eller
tjenstehbjon, -
Desse kläda sig ungefär lika som Foo-
sahs och Mahomedanerne, uvemligen co
hvit skjorta lik en messkjorta, och myc-
ket vida byxor som räcka till knäet, semt
sandeler, och en blå eller röd yllemössa:
den som nyttjar turban, hvilken: göres al
olika muslin och hoplindas omkring hul-
vudet, antager strax en förnäm uppsyn
Anh trar cCie Vara on FM Ia år mn NL