Förkden höst, hvars väderlek varit så skön och mild, säger en Wiensk tidning, har varit utmärkt af två besynnerliga händelser, nemligen svögässens tidiga flyttning och landets oroande af vargar, hvilka annars först under vintern visa sig. Ett af dessa djur har anställt stora förddelser i trakten kring Sennheim. En piga hos Mjölparen i Nieder-Burohaupt höll på att stilla korna, då vid morgonens inbrytande en varg rusade in i ladugården och med raseri kastade sig öfver en ko samt illa bet den; flickan som fallit omkull i ett bås bredvid en annan ko, samt en gosse som stod längst in i ladugården begyate skrika erbarmligt, hvarpå vargenr lopp derifrån. I början försvarade han sig tappert mot två stora hundar på qvarngärden, men flydde efter en kort strid till skogen. En ung arbetskarl, som högg ved, såg honom der rusa mot sig, ? ol HD och ville klältra upp i ett träd, men vargen förkom honom och tvingade honom med ett bett i foten att stiga ned. En vild strid uppstod, och den unge mannen hade endast sin sällsynta sinnesnärvaro att tacka för sin räddning, då han i yttersta förtviflan störfade sig med djuret i en nära bredvid flytande siröm,. Här släppte vargen honom, men sprang åter till skogs, der han först anföll en kolare och derpå en stackars qvinna den han bet förskräckligt i ansigtet, På hennes kropp dödades han af vedhuggare som :ilat dit. vid hennes rop. Desse hade sett spår af en annan varg, som ett stycke följt den förra. Följande dagen sköts vid en skall i samma skog en tredje varg, som bitit flera personer och hundar i närgränsande socknar. Då man icke visste om vargarne isynnerhet den första, varit rasande, brände man såren på de menniskor och djur de bitit; men den anfallna qvinnan är så illa sårad att man fruktar för hennes If.