Förkden höst, hvars väderlek varit så
skön och mild, säger en Wiensk tidning,
har varit utmärkt af två besynnerliga hän-
delser, nemligen svögässens tidiga flyttning
och landets oroande af vargar, hvilka an-
nars först under vintern visa sig. Ett af
dessa djur har anställt stora förddelser i
trakten kring Sennheim. En piga hos Mjöl-
paren i Nieder-Burohaupt höll på att stilla
korna, då vid morgonens inbrytande en varg
rusade in i ladugården och med raseri ka-
stade sig öfver en ko samt illa bet den;
flickan som fallit omkull i ett bås bredvid
en annan ko, samt en gosse som stod längst
in i ladugården begyate skrika erbarmligt,
hvarpå vargenr lopp derifrån. I början för-
svarade han sig tappert mot två stora hun-
dar på qvarngärden, men flydde efter en
kort strid till skogen. En ung arbetskarl,
som högg ved, såg honom der rusa mot sig,
? ol HD
och ville klältra upp i ett träd, men var-
gen förkom honom och tvingade honom
med ett bett i foten att stiga ned. En vild
strid uppstod, och den unge mannen hade
endast sin sällsynta sinnesnärvaro att tacka
för sin räddning, då han i yttersta förtvif-
lan störfade sig med djuret i en nära bred-
vid flytande siröm,. Här släppte vargen ho-
nom, men sprang åter till skogs, der han
först anföll en kolare och derpå en stackars
qvinna den han bet förskräckligt i ansigtet,
På hennes kropp dödades han af vedhug-
gare som :ilat dit. vid hennes rop. Desse
hade sett spår af en annan varg, som ett
stycke följt den förra. Följande dagen sköts
vid en skall i samma skog en tredje varg,
som bitit flera personer och hundar i när-
gränsande socknar. Då man icke visste om
vargarne isynnerhet den första, varit ra-
sande, brände man såren på de menniskor
och djur de bitit; men den anfallna qvin-
nan är så illa sårad att man fruktar för
hennes If.