I got subordinationsbrott, blef ban arg ochi
kastade honom, hufvudstupa i en kokande
gryta, hvarpå han började jemra sig,
som om det varit en olyckshändelse. Han
hedrog Munkarne genom sin: låtsade sorg så
väl, att de utvämnde honom till den aflid-
nes efterträdare, Satan önskade ingenting
mera.
Då Satan en gång kommit i ordning med
sin syssla, höll han ett så förträffligt och
läckert kök, att de goda fäderna småningom
glömde sina böner och fastan för att endast
smörja kråset. Storätarsynden banade väg
för andra synder, och inom kort hade de
sju hufvudsynderna vunnit insteg hos den
helige Benedikti lärjungar. Men då Satan
en gång fick se en vacker ko bunden vid
en gärdesgård , beslöt han att döda henne,
bugga utaf en fjerdedel och låta hemta re-
sten efteråt. Emedlertid ankom bonden,
som egde kon, och dolde sig bakom en sten
för att komma tjufven på spåren. Man dö-!
me om hans förskräckelse, då han vid nat-:
tens inbrytande såg tvänne djeflar komma till ,
stället för att afhämta öfverlefvorna af det i
stackars djuret. Dessa båda Satans anhän-
gare talade helt högt om deras herres skälm-
stycke, och sade att han snart hoppades få :
se munkarne på Supe hemma hos sig.
Morgonen derpå gick bonden till Abben :
för att ange hvad han visste. Abboten lät
ringa med alla klockorna, hvilka dock has
de rostat, med undantag af den i matsalön
befintliga, och då bröderne samlat sig i
kyrkan, der äfven kocken hade den oför-
skämdheten att infinna sig, underrättade han
dem om den hotande faran. Satan försökte
väl att neka, men intet balp. Man grep
honom bakom en pelare dit han krupit i
ångesten, och uttalade besvärjelser under
det man doppade honom i vigvatten. Flat
och förvirrad smög han sig bort och gick
till ErkeBiskopen Jean Beaussan för att sö-
ka ny tjenst. Prelaten hade länge afun-
dats Benediktinerne en så skicklig artist.
Således mottog ban honom utan orlofssedel,
och då munkarne yppade kockens rätta ka-
rakter, skrek monseigneur om äreröriga be-
beskyllningar och falska rykten till allmän-
hetens förvillande och förledande, samt för-
svarade sin nve tjenare i den apostoliska
kärlekevs namn. Och för att straffa bans
fordna husbönder för deras otacksamhet mot
bans talang, ålade han dem som bot en
sträng fasta på tjugo dagar.
— AZ!