till dess man hunne bestämma någon
koloni till detta ändamål; dertill trodde han
någon landsträcka vid Senegal och framför
allt Algier vara mest lämplig; dock medgaf
han, att den nu existerande deportationsori-
ten, Cayenne, vore för usel till och med för
förbrytare. Denna åsigt bestriddes af Hr de
Tracy, som påstod att j annat fall depor-
tationen icke mera blefve något straff. I Eng-
land, sade han, begingo många individer
smärte brott, endast för att få Fri transport
till Nya Holland.
I detta ämne uppstod en serskild debatt
mellan honom och Hr Odilon Barrot, hvil-
ken ansåg deportationen till ett fränmande
land såsom ett väsendtligt förbättringsme-
del för de olycklige individer, som gjort
sig förtjente af en dylik stränghet å lagens
sida, och en dylik förbättring vore natur-
ligtvis, så vidt den kunde åstadkommas, all
eriminal lagstiftnings högsta ändamål. Opi-
nionen inom Frankrike har högt uttalat sig
till förmån för afskaffandet af de nesliga
traffbestämnselserna i den nu bestående la-
sen. Man har ändteligen hörjat inse, att det
mest stridande mot all samhälls-idd som man
möjligen kan företaga sig, är, att genom den
nöjligen ångerfulle brottslingens stämplan-
de till beständig vanära, liksom tvinga bho-
nom att-allt mera fördjupa sig på den O-
yckliga stråt, från hvilken han eljest kan-
ske aflägsvat sig för alltid.
Det sätt hvarpå Conseljpresidenten med-
delat kamaren de sorgliga detaljerne röran-
de uppresningen i Lyon, har genom sin
bestämdhet och öppenhet väckt förtroende.
Han ville, sade han, förelägga kamaren
hvarje omständighet sådan den var, emedan
upprigtighet och ärlighet vore verkstallan-
pe maktens säkraste stöd. Derefter bad han
de Deputerade hysa fullt förtroende till Sty-
relsen, likasom Styrelsen gjorde det till dem.
Nationens mod och vishet hade förvärfvat
friheten; samma mod och vishet skulle äf-
ven veta att skydda ordningen, utan hvil-
ken sjelfva friheten upphörde att vara en
välgerning.
Kamaren antog derefter enhälligt en A-
dress till Konung Ludvig Philip, hvari Ka-
marens förtroende till Ministeren uttalades.
En deputation framlemnade den till Hans
Maj:t, som derpå svarade:
Mine Herrar! de ovoligheter som utbru
stit i Lyon hafva på det djupaste; bedrvöf-
vat mig. Ingenting kan likväl till den grad
lindra den smärta jag erfar, som det ut-
tryck af eder enhälliga känsla, som genom
kamarens deputation nu förelägges mig. Up-
rätthållandet af den lagliga ordningen är
bland mina första pligter, och jag erfar med
den lifligaste tillfredsställelse att J hjertligen
iren öfverens med mig i dem tanka, att la-
sarnes hela stränghet bör användas för att
väva så bedröfliga oordningar.
Den innerliga föreningen mellan de ser-
skilda Statsmakterna, på hvilken jag jemte