ner gå omkring öfverallt och förkunna att Ar Peier gjort rätt, att han bör fortgå på den bana han åt sig öppnat och att regeringen kan våga allt emedan den numera ej har något att frukta. Detta låter allvarsamt och fordrar att öfvervägas. Efter en stor hvälfning känner man snart sagt allt åsidosättande behof af lugn. De allmänna skakningarne äfventyra interessena, kasta egodelarne och eganderätten öfverända, och derför göra ej folken just revolutioner alla dagar; men am de också ej sättas i rörelse af hvarje litet intrång i deras rättigheter, föra de dock ordentligt bok öfver dem och deras minne är i sådana fall förvånande. Finnes det t. ex. i närvarande stund någon enda arbiträr handling begången af restaurationen, som man ej förtraffli-. gen ihägkommer och aldrig vet att i sinom tid åberopa. Förfar ge dtyckligt; tillskapa Pärer; låt gräfva grafvar omkring Tuillerierne (detta lärer nemligen vara under arbete och åsyftar slottets befästande) — och man skall visst icke derföre göra en uppresning; men Frankrike skall så småningom föra allt detta till boks och skall sedan, en vacker dag, låta med procent vedergälla sig för sitt långmod. Allt detta är alfvarsammare än man föreställer sig, Hr Conseljpresidenten låter allt för myeket blända sig af de parlamentariska syner och öfriga fördelar hans ställning förskaffat, honom. Man läse hans tal i Pärskamaren; ärftlighetsfrågan afhandlas där med ett slags cynpicism?: så långt gick han icke i deputerade kamaren. I hvilken belägenhet är ej en minister, som erkänner sig tvungen , som gör Pärer för att erhålla röster mot sig sjelf, mot sine egna opinioner! Också; huru yttrar man sig icke i den politiska verlden? Conseljpresidenten skulle — såger man — icke vara missnöjd med att Pärskamaren förkastade deputerade kamarens förslag. Ty, i detta fall, skulle ministören ha följande alt saga: Jag har glort hvad som berodde på mig; jag har gjort Pärer, Pärer för Hfstiden. Hvad i Guds namn kunde jag mera göra? En gifven opinion måste vara i hög grad rotfästad inom en kamare, när den, oaktadt alla dylika försigtighetsmått, framhärdar i ärftlighetens försvar. Allt detta är möjligt; ty när man en gång kastat sig in på orätt väg, kan man aldrig beräkna följderna,