af ishafvet ända till 1,650 lieues, nemligen
då väderleken gjort svön fast och glatt. Om
det är kallt kunna de endast färdas omkring
1,000 lieues, ty slädan går då tyngre, När
kölden är ganska sträng, fastna medarne i
den, och man måste använda stort bemö-
dande för att lossa slädan.
Under sommaren föda bundarne sig. sjelf-
va genom att gräfva upp råttor och mull-
vador, som finnas till stor mängd i dessa
trakter. Om hösten börjar man att föda
dem med fisk, i synnerhet sill. Då de af
denna föda blifva feta, sätter man dem
bland spannet och svälter dem en vecka
eller mera allt efter deras hull. Deras fet-
ma blir af denna regime compact, och först
då kan man använda dem till långa reso
Utan svältkuren skulle de vara odugliga till
att draga och endast blifva en börda för
husbonden.
Den lårga vinternatten i dessa nordliga
trakter, som räcker från slutet af Novem-
ber till slutet af Jänuari vore ej obehaglig,
om icke den tjocka luften förorsakade skjör-
bjugg. Att resa går ej fort, men man kan
utan afbrott resa både dag och natt, ty må-
pen är ständigt uppe. Kölden är ej så stark
som man skulle tro. Under tre vintrar har
den ej gått öfver 40 grader Reaumurs. Köl-
dens styrka mildras af de häftiga vindarna,
I Jakutsk, som ligger mycket langre i söder,
går kölden ända tilt 51 grader. Man för-
säkrar alt byn Omekon, på höjden af In-
dighirks, är det kallaste stället i Jakuter-
nes land; likväl än temperaturen derstädes
dräglig och invånarne skydda sig mot köl-
den genom kläder af renhudar som på en
gång äro varma och lätta.
Sommaren är den obehagligaste årstiden;
hettan är lika ovanlig som odräglig. I Juli
månad stiger thermometern vid Nijni-Ko-
lymsk till 38? i solskenet. Myriader myggor
oroa invånarne. I skogarne, hvarest invå-
narne i synnerhet slagit. sig ned, bilda de i
ordets egentliga mening, tjocka skyar. Den
orenlighet, som svön förut betäckt, fyller
luften med qvåfvande ångor. Vatten och
smuts hölja marken oupphörligt, emedan
äfven i den hetaste sommar jorden aldrig
uppvärmes mer än 6 a 8 tum djupt. En
längre sommar skulle i sanning förhärja
allt.
Kusterna af Ishafvet äro betäckta med i
drif-ved. Dessa trädstammar, som afbarkas
af isen, föras med Sibiriens floder till haf-
vet. En resande försäkrar att man nära
Kolyma funnit ett Campherträd ; detta sy-
nes, emedlertid osannolikt, emedan Kolymas
branta lopp, som går från sydost, ej skulle
tillåta ett Japanskt träd at: flyta upp från
Östra Oceanen för att sedan föras till is-
hafvat ee