kände för en ryktbar slafhandlare från Rio de Janeiro, och tvenne hans agenter, allae beväpnade, Så snart jag visade mig i dörren uppgaf den på golfvet liggande negern ett biskligt tjut. Negrinnan värde härvid om hufvudet, och hutu förvånad blef jag icke! oaktedt sin svarta färg var denns flicka ena fullkomlig skönhetz; hennes bedjande, men ändock blixtrande ögon tycktes anropa äfven milt medlidande. Hennes blottade barm, hennes förträffliga vext och hennes elfenbenshvita tänder skulle bafva uppväckt mången skön europeisk flickas afund. Betagen af förvåning stod jig liksom fastvext vid golfvet. På en gång springer hona upp, kastar sig för mina fötfer, omfattar mina knän och utropar med en af lidande nästen qväfd stämma; Hjelp mig! hjelp: Zaodol lastigt upplylte jag dena sköna flickan och efterfrågade orsaken till hennes sorg. Nu framträdde slafbandlåren , och sade tvärt, med denv kalla grymheten inppregiad i sina, anletsdreg : släpp, henne, MPere! Flickan är ef sin far såld till mig; han har fått mera för heane ån han begärt, och den der, som ulger sig för hennes tastman, ha vi bjelpts åtatt-binda, då len icke på annat sätt vill ta reson. Den omensklige fadren nickade bifall härtill och upphörde icke att med förtjusta ögon betrakta den undfådde lösen för skt enda barn. Rysande sökte jag. förmå slafhbandlaren att låta böpet gå tillbaka; men den känslolöse brydde sia icke om hvarken löften eller hotelser. Hvad har ni med den saken att göra, var det enda svar jag fick på mina brionande böger och lysande löften, Flickan är för mig värd mera än oi bide ken och vill betala, tillade han med roflystne blickar. Utom inig fattade jag bössan, som jag vid mitt ioträde ställt irot väggen, men i samma ögonblick lade en af odjurets följeslagare sitt gevär till ögat, och jag insåg mer än välatt med våld iugenling ver att uträlte, Jag vände mig till den obarmhertige fadren, men han hvarken hörde eller såg ennat än sina hkrmpnaa knoifvar ech perlor. Aldeles förkrossad fattade jeg den arma flickans hand och bad henne ännu icke förlora allt böpp.. Otålig ryckte Slefbandleren henne ur mina armar och utsläpade henne us kojan, VET Zouri; minns din ed!7 ropade Zando ef ter becnev och en jikende blick var bennes Sva: härpå, Tvenne af de känslilösc följeslagarve togo det olyckliga offret emellan sig och skyndade vil ste ;den, När 1 oo ee 5 -. EE i