errösta ett par tusende andra, under det:
e slangande oformliga armarne i ouppbör-
g rörelse slogo takten till hvarje ord af
alaren; en Hr Vaklep, en hög, smärt, väl-
ormad gestalt med ett af de ansigten, hvil-
a obetydligt, nåstan omärkligt visa någon
örelse, som genom de ljasblåa ögonen låter
närka en djupsinonig tanke, en träffande
,vickhet, han ensam hade ohetäckt hufvud
aktadt mängdens rop; han tycktes beräkna
et sköna ull vindens spel i de långa, blon-
a lockarne, under det han med sitt tal
unde föra den lyssnande mängden hvar han
ille. Någre arbetskarlar — framtvädde
fven, för att på förhaud protestera mot
redelklassernas möjliga afsigt att begagna
e arbetande som medel. Mängden tycktes
ske tro dem; en del ropade att de voro
tskickade från Hunts Rotunda-gang, och
vilken som en gång hört en Engelsk pö-
elhops afgrundslarm , han vet att ingen
revsklig röst kan nedtyste det. För hyvar-
talare som framträdde hördes utropet:
Huame, Hume! Ty folket såg honom kowm-
2 en stund efter sammankomstens hörjan,
älsade honom med battarnes uppkastande
ch handklappningar och ville nödväudigt
öra honom tala. Först emot slutet upp-
vädde han, en undersätsig, behaglig, treflig
ch smakfullt klädd figur, den förste Gent-
eman i samlingen. tt löjligt intermezzo
n föll, då just under det en handtverkare
alade från platformen, man såg en biskops-
agn fara förbi. Folket är i denna stund
nest uppbragt mot prelaterna, och äfven
är syntes många vilja bereda den ärevör-
ige Herrn: ett ovänligt mottagande. Lyck-
igtvis blef han igenkänd af några medlem-
nar i Comiten, som hastigt stillade stor-
nen genom ropet: Biskoppen af Norwich!
siskoppen af Norwich! en reformvän! Då
örvandlades skiiket och hvisslandet i lika
ullersamma bifallsrop, och tusende hattar
lögo i luften då. den liberala. Biskoppen
tack sitt: gräa hufvud ut genom vagsnsdör-
en och vänligt nickade åt hopen. —
Ändtligen sänkte sig den dimma, som al-
sig lemnar London, allt djupare, och för-
amlingen åtskiljdes, efter att geuvom några
Illmånna beslut (fattade genom händernas
ippräckande) ha lagt grund till- Unionen,
vars vidare utbildning öfverlemnades åt
Comite, Burdett och Hume gingo arm
arm genom den jublande skaran, som
öndrade sig.1 allt smärre grupper , till dess
ela strömmen, utan att lemna några spår,
örsvyunnit på de närmaste gatorna, och den
fanjtliga hufvudstaden med: dess haltannan
million. invånare omärkligt. och tyst upp-
lukat alla de tjugotusende, som kort förut
ildat en till utseendet så hotande massa.
Jnder hela scenen ser man icke en. enda
olisbetjent. eller, någon uniform, liksom man
fta kan gå en half:dag utan att bland så
Vånga hyundratusende få se mer än två el.