errösta ett par tusende andra, under det: e slangande oformliga armarne i ouppbörg rörelse slogo takten till hvarje ord af alaren; en Hr Vaklep, en hög, smärt, välormad gestalt med ett af de ansigten, hvila obetydligt, nåstan omärkligt visa någon örelse, som genom de ljasblåa ögonen låter närka en djupsinonig tanke, en träffande ,vickhet, han ensam hade ohetäckt hufvud aktadt mängdens rop; han tycktes beräkna et sköna ull vindens spel i de långa, blona lockarne, under det han med sitt tal unde föra den lyssnande mängden hvar han ille. Någre arbetskarlar — framtvädde fven, för att på förhaud protestera mot redelklassernas möjliga afsigt att begagna e arbetande som medel. Mängden tycktes ske tro dem; en del ropade att de voro tskickade från Hunts Rotunda-gang, och vilken som en gång hört en Engelsk pöelhops afgrundslarm , han vet att ingen revsklig röst kan nedtyste det. För hyvartalare som framträdde hördes utropet: Huame, Hume! Ty folket såg honom kowm2 en stund efter sammankomstens hörjan, älsade honom med battarnes uppkastande ch handklappningar och ville nödväudigt öra honom tala. Först emot slutet uppvädde han, en undersätsig, behaglig, treflig ch smakfullt klädd figur, den förste Genteman i samlingen. tt löjligt intermezzo n föll, då just under det en handtverkare alade från platformen, man såg en biskopsagn fara förbi. Folket är i denna stund nest uppbragt mot prelaterna, och äfven är syntes många vilja bereda den ärevörige Herrn: ett ovänligt mottagande. Lyckigtvis blef han igenkänd af några medlemnar i Comiten, som hastigt stillade stornen genom ropet: Biskoppen af Norwich! siskoppen af Norwich! en reformvän! Då örvandlades skiiket och hvisslandet i lika ullersamma bifallsrop, och tusende hattar lögo i luften då. den liberala. Biskoppen tack sitt: gräa hufvud ut genom vagsnsdören och vänligt nickade åt hopen. — Ändtligen sänkte sig den dimma, som alsig lemnar London, allt djupare, och föramlingen åtskiljdes, efter att geuvom några Illmånna beslut (fattade genom händernas ippräckande) ha lagt grund tillUnionen, vars vidare utbildning öfverlemnades åt Comite, Burdett och Hume gingo arm arm genom den jublande skaran, som öndrade sig.1 allt smärre grupper , till dess ela strömmen, utan att lemna några spår, örsvyunnit på de närmaste gatorna, och den fanjtliga hufvudstaden med: dess haltannan million. invånare omärkligt. och tyst upplukat alla de tjugotusende, som kort förut ildat en till utseendet så hotande massa. Jnder hela scenen ser man icke en. enda olisbetjent. eller, någon uniform, liksom man fta kan gå en half:dag utan att bland så Vånga hyundratusende få se mer än två el.